Igår tog jag mig en tur ned för "Memory Lane" och det var inte snyggt.På SVT sände de Melodifestivalen från 1984. Det året som bröderna Herrey's vann med "Diggilo-Diggiley". En låt som helt klart var värd att vinna. Det tyckte jag då 11 år gammal och det tyckte jag nu 33 år gammal.
Men kära hjärtanes hur hemskt var inte 80-talet! Kläderna var ju helt vidriga. Den ene var fulare klädd än den andre. John Ballard, minns ni honom, iklädd en turkos kavaj med axelvaddar och tjejerna var iförda golvmoppar på huvudet. Vem kom på frisyrerna och vem kom på att det var snyggt med axelvaddar? Jag bara undrar...
Ja just det, kanske ska man säga nåt om låtarna också. Förutom "Diggilo-diggiley" så sjöngs det sånger som "Rendez-Vous" och "Kall som is" detta år. Någon som minns de? Faktiskt kände jag ingen just de här låtarna. Det finns ju de som säger, fick jag lärt mig igår, att "Kall som is" räknas till en av de bättre schlagerlåtarna. Det kan inte jag förstå men så är det tydligen.
Det jag förundrades över var att man när man satt där framför tvn, 1984, tyckte att det var glammigt. Det var lyx och artisterna hade världens snyggaste kläder. Nu när jag tittade var jag tvungen att byta kanal för det kändes så pinsamt. Framför allt när Fredrik Belfrage pratade. Nä, det var mer än pinsamt. Det var helt vansinnigt!
Jag kan ju inte helt dissa 80-talet. Jag växte trots allt upp då och kan med säkerhet bli beskylld för en hel del som hände då. Ja, jag hade cerisa kläder och golvmoppsfrisyr. Hemskt jag vet men det var ju snyggt då och man ville väl vara modemedveten.
Man kan ju undra vad mina barn kommer att tycka om 2006, om 22 år. Blir det samma reaktion tro?
Bruden, du behöver inte oroa dig. Trots att du var äldre än jag när detta årtionde ägde rum, så tycker jag fortfarande att du var du för ung för att förstå hur fult det var. Ditt samvete är rent. =)
SvaraRaderaOch ja, Fredrik Belfrage var sanslöst pinsam. Bad om spypåse stundtals. :S