Den 17 maj stormades Göteborg av glada människor som alla bestämt sig för att ta sig en tur runt vår fina stad. Vi pratar inte om en lugn och skön promenad i solen. Nej nej, dessa människor anser att Göteborg ses bäst springandes och helst så snabbt som möjligt i sammanlagt 21 kilometer! Galna är vad de är tycker jag i alla fall.
Jag däremot är lite mer sund och väljer att sitta ner och titta på alla när de springer. Det tycker jag är lagom. Varför ska man slita ut sig när man kan sitta i lugn och ro med trevligt sällskap?
Men hur som helst fick min syster den konstiga tanken att hon skulle springa i år så i januari satte hon igång att träna och i lördags bar det av runt staden. Jag är mäkta imponerad av hennes prestation. Jag måste avslöja att jag grät när jag såg henne springa i mål. Så rörd blev jag.
Min pojkvän var också duktig och sprang. Det var hans tolfte varv. Alla hans bröder och pappa sprang också.
Jag satt tillsammans med pojkvännens mamma och hans brors flickvän och tittade. Det var precis på min nivå. Vi hade hur trevligt som helst! Frös lite gjorde vi men det gjorde inte så mycket.
Nästa år hoppas jag att det blir lite varmare så att jag kan njuta ännu mer av att titta på alla som springer...
Hejsa Isa! Jag är såå imponerad!!
SvaraRadera