en resa i en annan verklighet...

Jag tror ju inte på tillfälligheter eller slumpen (se förra inlägget) men ibland kan jag ändå inte låta bli att undra över varför vissa saker i händer.

I dag var det ju ingen stor sak alls. Vi pratar om fåglar och en fågel spatserar in i rummet. Lite udda men inget man behöver lägga ner för mycket tankeverksamhet på för att analysera.

Jag var ju på resa till Uppsala för ett tag sedan (läs i en annan verklighet långt borta någonstans). Detta tror jag kommer att hamna på listan över den mest underliga resa jag någonsin har gjort. Jag har inte skrivit om den för det har varit mycket att bearbeta och många saker att förstå. Antagligen kommer det ta ett bra tag till att riktigt förstå vad den här resan egentligen hade som syfte.

Det som vi, H, K och jag, trodde var syftet med resan var att vi skulle komma hemifrån och ha roligt tillsammans. Vila upp oss från våra barn en stund. H skulle göra lite research till sin nästa bok, K skulle shoppa och jag hade inget för mig så jag följde med men hade som mål att se Domkyrkan.

Inget av detta blev av. Vi fick inte gjort något av det vi hade tänkt oss. Istället blev det att vi fick se vandrarhemmets väggar mycket och undersöka hur sjukhuset i Uppsala fungerar. H blev nämligen sjuk.

Jag skulle kunna skriva om hur jobbigt allt var och hur hemskt det var att se H så sjuk och om den maktlöshet vi kände men det är inte det jag känner för att återberätta. Utan jag vill prata om tillfälligheter som jag inte tror på men som just på denna resa var väldigt närvarande.

När vi körde in i Uppsala möttes vi av en ambulans i rusande fart. Inget ovanligt kan man tycka. En kort bit in i Uppsala ser vi vår kyrkas kapell och vi kände oss alla väldigt trygga. Vidare åkte vi förbi en Ica som hade öppet till 22.30 (inga mataffärer i Gbg har öppet så länge). Vi påpekade det men tänkte inte mycket mer på det. Bara en reflektion.

Vi tog oss till vandrarhemmet och hade en mycket trevlig men för sen kväll tillsammans. Nästa dag blev H sjuk och vi tillbringade dagen inomhus.

Under dagen kände K och jag oss mer och mer maktlösa över att vi inte kunde göra något alls för att hjälpa H men kom då på att vi ju sett kapellet och kunde ringa och se om det kanske var någon där för att ge H en välsignelse. Vi ringer men ingen är där. Eftersom H hade känt sig manad eller tvungen att ha med sig sin bärbara dator och bokat ett rum där det ingick trådlöst nätverk kunde vi söka upp numret till missionärerna i Uppsala. K ringde dom och dom kom på en halvtimme. Vi var överlyckliga!

Efter att ha suttit på vandrarhemmet hela dagen började vi känna oss hungriga och kände att vi behövde ta oss iväg till en affär för att handla. Klockan var redan ganska mycket på kvällen och vi kom på att vi kört förbi Ica på vägen in till Uppsala. Så vi åker iväg och handlar mat till oss alla.

På kvällen blev H ännu sjukare och vi var återigen maktlösa. H frågade om det var något vi hade glömt och vi kände att vi nog hade gjort allt vi kunde. Vi försökte sova och somnade till slut.

Nästa dag var H ännu sämre och K kände starkt att det var dags att ta henne till sjukhus. Eftersom H inte kunde gå själv blev det att vi fick ringa ambulans. När vi sa det till henne sa hon "Det var det vi hade glömt." Det hade hon ju rätt i. Vi möttes ju faktiskt av en ambulans på vägen in.

Alla kände vi då att nu hade vi gjort allt vi kunde. Vi hade använt oss av alla "tillfälligheter" som vi blivit visade på vägen in till Uppsala. Detta fick oss att känna oss lugnare.

Denna upplevelse har visat oss att ibland visar Gud oss vägen före själva händelsen inträffar. Hur mycket vi än bad om vägledning så kände vi att vi inte fick svar. Gud visste att vi inte skulle vara mottagliga i vår desperation för svar så han gav oss svaren först. Vi förstod inte detta förrän vi använt oss av allt Han visat oss. Det har blivit ännu ett vittnesbörd om att Herren svarar på våra böner men inte alltid på det sätt som vi förväntar oss.

Ibland har Herren ett annat syfte med det vi gör än vad vi har tänkt oss. Denna gången blev det väldigt tydligt. Vi skulle roa oss och vila upp oss. Istället fick vi en lektion i bönens kraft och andlig påfyllning.