Komplimanger!

De bästa komplimangerna får man från sina barn. De är så spontana och säger precis vad de tänker. Det är så underbart!

I lördagskväll bestämde jag att nu behövde vi komma ut lite. Det regnade ju hela dagen och var grått och trist så det var ju inte direkt så att man längtade ut. Men på kvällen var det uppehåll. Så jag satte på mig träningskläder och klädde på barnen rätt kläder för kylan därute. Stella tog sin cykel och Mikael fick vara ansvarig för Noel och barnvagnen.

Vi tog sträckan till McDonald´s och tillbaka. Den vanliga rundan med andra ord. Bred gångväg med plats för cyklande Stellor. Jag raskade på och de andra fick snällt hänga med. Mitt nya mål är att klara av att springa (läs jogga) denna sträcka men eftersom jag har noll konditon så är det gå raskt med inslag av jogging som gäller. I lördags klarade jag att springa 7 lyktstolpar. Jepp, jag mäter i lyktstolpar än så länge. När jag klarar hela sträckan blir det på tid.

Vi hade väldigt roligt. Stella försökte cykla i kapp och Mikael pinnade på för att hinna med och Noel han tjoade glatt i vagnen. Det var en väldigt lyckad promenad.

"Mamma, när lärde du dig att springa så fort? Du springer ju så bra!"

Vad mer behöver en kämpande mamma höra? Dottern tycker mamma som tar sig fram i takt som en snigel är snabb. Jag fick allt lite medvind måste jag säga.

Det kommer bli fler träningspass av det här slaget. Alla får lite motion men framför allt frisk luft.