Vi har ingen aning varför det blev så här. Han var pigg på måndagmorgon men verkade ovanligt trött på kvällen. Han blev bara tre månader. Inte mycket till liv.
Jag hämtade Stella när hon slutat skolan så hon skulle få veta vad som hade hänt och få se honom och vara med och begrava honom. Hon var glad och sprallig när jag hämtade henne men det humöret ändrades snabbt till nedstämdhet. Hon grät inte och gjorde inte en så väldigt stor sak av det hela. Hon tyckte att Fluffy kunde få bo kvar i hennes rum ändå och att doktorn kanske kunde titta på honom och göra honom inte död. Hon förstod ganska snabbt att det inte gick.
När vi kom hem gick hon upp och tittade på honom och klappade på honom. När hon var färdig med det satte hon sig och tittade på film.
Mikael kom hem under sin fikarast för att vara med och begrava lille Fluffy. Stella bestämde att Fluffy skulle ligga på gräsmattan medan hon och Mikael grävde och att hon sen skulle lägga honom i gropen själv. Så fick det bli. De grävde och hon lade ner honom. Sen gick hon runt och plockade blommor i trädgården. Jag gjorde ett undantag från regeln att blommorna i trädgården plockar man inte. Blommorna lade hon på graven och sen gick hon in och spelade dataspel.
Reaktionen i form av gråt kom inte men däremot var hon gnällig och omöjlig att ha att göra med under resten av dagen. Alla reagerar vi olika på döden. Barn väldigt olika från vuxna och ingen vuxen likadant.
Så nu har vi ingen kanin. Vi har bara en tom bur. Sorgligt!
Stella tittar på när Mikael gräver.
Stella gräver med den lilla spaden.
Fluffy läggs i sin grav.
Blommor plockas,
arrangeras och
läggs på graven.
Här vilar nu Fluffy!
Skutta nu glatt på ängarna i himlen. Är de väldigt gröna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar