Så hur går det?

Precis hemkommen från mitt morgonpass på gymmet. I dag kändes kroppen tung så jag fick tvinga den att jobba. Det är så intressant hur samma sak kan vara jobbigt ena dagen och enkelt nästa dag men det är så kroppen fungerar. Jag tränar på i samma takt som förut. Försöker få in 8-12 träningspass i veckan. Vissa ledda av instruktör, andra kör jag själv. Jag kunde aldrig tro att jag skulle lyckas träna så mycket som jag gör men allt handlar om prioriteringar. Vill man så går det. Träningen har blivit ett måste för mig nu. Missar jag en dags träning så blir jag fasligt rastlös. På kvällen ligger jag i sängen och nästan studsar för jag har så mycket energi kvar i kroppen medan huvudet vill sova. Lite så som det är med små barn vars kropp rör sig trots att barnen håller på att ramla sönder i bitar av trötthet. Så är jag.

Jag har gått ner 14 kg sedan start och jag känner mig ganska nöjd. Hade velat att det var lite mer men jag gör så gott jag kan så jag klagar inte. Mitt delmål just nu är att gå under 70 kg till september slut vilket är ett mycket rimligt mål. Jag har ett bröllop att gå på i början av oktober och klänningen hänger och väntar på att jag ska få plats i den. Jag köpte några klänningar i USA som är en storlek för små eftersom jag visste att det är dit jag är på väg.

Förutom träningen så ingår det ju i mitt projekt att vara mindre perfekt i skötandet av hemmet och det vill jag nog påstå att jag klarat lite för bra. Jag går förbi stöket utan att vända på huvudet och sucka. Jag struntar i det och gör det jag var på väg att göra. Jag kommer alltid tycka att det är jobbigt med stök men jag är bra mycket bättre på att hantera det. Jag städar inte varje dag längre och dammsugaren åker inte fram lika ofta vilket är väldigt skönt. Allt måste inte alltid vara perfekt för att man ska må bra. Det finns så mycket annat som är viktigare. Jag tillbringar hellre tiden med barnen.

Så i det stora hela tycker jag att mitt projekt går riktigt bra.