Dagens trots...

... var det någon som sa kunde vara ett passande inslag på denna blogg och det är ju ingen dum idé eftersom denna mammans liv just nu handlar mest om att hantera en trotsig tjej.

Vill först säga det att jag älskar min myra fast jag gnäller. Jag tror att alla som har barn vet att när de kommer in i sina trotsperioder så spelar det ingen roll hur mycket tålamod man har för det räcker aldrig till. När varje sak man säger leder till en diskussion eller när en sådan enkel sak som att ta på sig skorna kan leda till världskrig då är det svårt. Mycket svårt!

Det hela går ut på att vara konsekvent och att inte låta sig luras av de små tricken för en fyraåring hittar alla kryphål. Jag brukar vara väldigt konsekvent men det finns allt gränser för hur mycket gnäll och skrik som den här mamman orkar med. Jag ger mig då och då. Det gäller att välja figherna. Man kan inte ta alla.

Jag bestämmer allt. Du bestämmer ingenting och nu bestämmer jag att vi ska göra så här och du får inte säga nej. Säger man nej så lägger sig en myra ner på golvet och skriker så högt hon bara kan. Då brukar jag gå iväg och då blir hon lika förvånad varje gång men fortsätter skrika.

Hur som helst...trotsen är här och det är bara att leva med den. Det finns ju inte mycket annat att göra. Saken är den att jag hade nog kunnat klara det utan några större nervsammanbrott om det inte hade varit för den gnälliga rösten som allt sägs med. Jag är allergisk mot all sorts gnäll. Så ungefär en miljon gånger om dagen hör man mig säga: "Hur ska det låta när man pratar? Inte en gnällig röst. Mamma hör inte vad du säger när du gnäller. Prata fint och snällt." Faktiskt händer det att röstläget ändras men inte för en lång stund.

Detta får vara inledningen till rubriken dagens trots och imorgon får vi se vad jag har att bjuda på.