Ibland undrar man...

I måndags kom myran ner för trappan. Hon har en knappnål i handen som hon hittat någonstans. Detta är samtalet:

Mamma, får jag sticka dig med den här nålen?
Äh, nä det får du inte. Det gör ont.
Men mamma! Jag vill! Jag gjorde det på mig själv och det gjorde inte ont.
Du får inte sticka dig med nålar och dessutom får du inte lov att ha nål överhuvudtaget.
Ge nålen till mig är du snäll.
Ok! (Och hon slänger nålen nerför trappan och går upp och leker igen)

Ja ibland undrar jag verkligen hur hon tänker?