En sån där dag

Halva dagen har gått och än så länge har jag inte hunnit göra något alls och det mesta känns som det går fel. En sån där dag ni vet.

Noel ville inte somna om ordentligt på morgonen utan jag fick vagga i en evighet. Inte kul men det kan jag överleva med ett leende. Sen vaknade han och var egentligen trött redan när han vaknade men har hittills inte somnat och nu finns det inte tid för honom att sova så han får vara trött. Och tvätten jag tvättade igår och Mikael hängde på kvällen luktar inte bra så den måste tvättas om. Suck! Och jag måste storhandla med en trött Plopp. Och sen hämta Stella som ska ha roligt i slottis med min kusin. För att sedan skynda hem och baka kakor till Stellas kompisar på dagis eftersom Stella slutar nästa vecka och ska ha med sig imorgon. Då kommer jag vara supertrött och kommer få jobba hårt med tålamodet men det ska jag klara av med lagom trallande. Och ikväll ska vi iväg och fira pappa som fyller år. Det ska bli väldigt trevligt tycker jag. Och när vi kommer hem då tänker jag nog lägga mig direkt för att orka med morgondagen.

Det blev visst lite mycket idag. Men jag ska le mig igenom dagen har jag bestämt. Än så länge har jag bara tappat humöret en gång. På de luktande kläderna. Det tycker jag var okej för jag tror inte de blev ledsna.

Nä, nu hinner jag inte mer av det här. Dags att packa in alla i bilen och åka till slottis och lämna av femåringen. Todeloo!

lite senare: när jag storhandlade och skulle genom kassan, självscanningen, så tänkte jag för mig själv: "om jag får avstämning nu så börjar jag gråta." Självklart fick jag det och vet ni, jag började inte gråta.

ännu senare: nu har jag bakat 60 småkakor som Stella ska ha med sig till dagis imorgon. Puh!