Tidsoptimism!

Ojojoj! Det här med tid alltså...

Alla har vi olika förhållande till det här med tid. Det verkar som ingen ser på detta på samma sätt.

Om jag säger att jag kommer om en stund så brukar jag mena att jag kommer om sisådär tjugo minuter. Säger jag att jag kommer strax så måste ju det betyda att det är kortare tid än en stund. Sen har vi det här med när man säger att jag kommer med en gång. Då är det väl ändå så att så fort man har lagt på luren så är man ut genom dörren?! Så ser jag på saken.

Sen har vi de som tycker att en stund är allt från tjugo minuter till 1½ timme. Tjena! Hur tänker man då undrar jag? Ja, jag förstår det faktiskt inte alls.

Och det här med vilken tid man kommer när man bjudit in till middag? Enligt mig kommer man på den utsatta tiden. Absolut max en kvart försent. Men jag känner de som anser att det är då man ställer sig och börjar laga maten och så droppar gästerna in efter hand. Det ska tydligen vara mysigt. Som ni förstår är inte jag av den åsikten alls. Man kommer den tiden som är sagt och då ska maten helst vara klar att ätas.

Också har vi tidsoptimisterna. De som planerar sin dag som om dygnet har 48 timmar. Jag kan säkert hinna med att gå på stan ett par timmar, sen hem och duscha och välja vad av det jag har köpt som jag ska ha på mig, prata med en vän i telefon någon timme, sminka mig och sen ta spårvagnen dit jag ska. Detta påbörjas när klockan är fyra på eftermiddagen och middagen man ska på är klockan sju. Ja, jag förstår då ingenting.

Varför skriver jag om detta?

Jo, middagen är klar. Mannen har inte dykt upp från jobbet än och gästerna verkar lida av tidsoptimism så istället för att äta middag före bion så blir det att vi äter efteråt. Helt okej med mig men varför har jag stressat för att bli klar? Det får någon annan svara på....