Ettårig bröllopsdag!!

Idag är det ett år sedan vi gifte oss. Det var lika underbart höstväder då som idag. Hög luft, sol och lagom kyligt.

Vissa säger att det första året som gifta är det jobbigaste för då ska man lära sig varandras egenheter och lära sig leva med dem. Jag håller inte med om det alls. Jag tycker att det att man har saker att lära sig om varandra gör allt lite mer intressant.

Vårt första år har varit hur bra som helst och ganska händelserikt.

Jag har lärt mig att Mikael är en händig man som kan ta tag i nästan vad som helst och han tycker att det är roligt. Han är inte rädd för hårt arbete. Han kan laga mat och ser när det behöver städas. Han inte bara ser att det behöver göras utan gör det också! Han vattnar blommorna mycket oftare än mig för jag glömmer bort att de vill ha vatten. Det gör inte han. Han är kärleksfull och har tagit hand om mig ypperligt nu när jag varit gravid och sängliggande. Han cyklar till jobbet varje dag så att jag kan ha bilen vilket jag är väldigt glad för. Han får med sig allt på inköpslistan när han åker iväg och handlar. Det ni! Han har tålamod som inte är av denna värld och han blir aldrig arg. Jag tror inte han har blivit arg på mig en enda gång, som jag vet, under det här året. Han fixar saker här hemma som jag inte kan göra utan att jag behöver be honom om det. Plötsligt en dag är det gjort. Det gillar jag. Han leker massor med Stella och tramsar med henne vilket hon älskar.

I år har vi hunnit med att köpa ett hus. Radhus. Vi älskar vårt lilla hem. Och vi har blivit gravida. Det är inte illa på ett år tycker jag!

Det finns hur mycket som helst jag kan skriva om mannen som jag har gift mig med men det blir så väldigt långt då.

Han är den bästa som finns. Män som honom växer inte på träd det är ett som är säkert. Jag har efter mycket övervägande under detta år bestämt mig för att behålla honom. Varför? För att jag älskar honom förstås!

***
It's our one year anniversary today. The weather is as nice as on our wedding day. Real autumn weather - sunny and cold.
Some people say that the first year as married is the hardest one cause that's when you really get to know the other person. I don't agree. It makes it more interesting. Our first year has been great.
I've learned that my husband is very handy. He can do pretty much anything and likes it. He can cook and he sees when it's time to clean. He doesn't only see it, he does it too. He waters the plants much more often than me. I forget. He has lovingly taken care of me during the pregnancy. No complaints. He takes the bike to work everyday so that I can have the car. He never forgets to buy anything on the grocery list. His patience remarkable and he never gets angry. I don't think he's been angry at me ones during this year. Not that recall. And he plays a lot with Stella and she loves it.
We've managed to buy a house this year and get pregnant. That's pretty good I think.
My husband is the best! I've decided to keep him. Why? Because I love him.