Galen sjukvecka.

Som jag redan har gnällt om en del denna veckan så har vi haft sjukstuga här hemma denna veckan men igår toppade vi veckan kan man säga.

På eftermiddagen igår började vi mer och mer förstå att Mikael inte alls var magsjuk. Smärtan i magen blev bara och värre och den satt inte längre på samma plats. Vi hade väntat på att han skulle börja spy, vilket han alltid gör när han är magsjuk, men det kom aldrig. När han började kvida av smärta och inte längre kunde gå så tog jag tag i saken och ringde farmor och farfar som kom ilande och sen körde vi till akuten. Det var som jag misstänkte: blindtarmen. Han blev förstås inlagt och fick till slut smärtstillande. Massor med morfin som fick honom att bli en riktigt rolig prick men framför allt lugn och smärtfri. Han slängde ur sig en hel del roliga kommentarer och var så där skönt sluddrig och slapp som man blir på morfin. När jag talade om för sköterskan på avdelningen vem jag var så tittar han upp lite lätt och säger:" Ja så heter hon ja. Bra att veta." Med den typen av fina kommentarer fortsatte han.
Jag ringde till avdelningen för en liten stund sedan och det visar sig att han är på operation nu så snart ringer de nog och säger att det är klart. Jag ska lämna ett barn på skolan och ett barn hos farmor och sen blir det att sitta på sjukhus och hålla mannen sällskap.

Hjälpes vilken vecka man kan ha alltså.