När man inser att man gått och blivit sömmerska.

Jag har idag tillbringat 2 timmar med att sortera mina tyger. Omplacera i rätt backar. Två backar för de projekt jag har på gång just nu, en back för tyger som används då och då men inte specifikt är vad jag behöver just nu, en back för alla mina amerikanska tyger och en back för tyger jag inte använder alls för tillfället. Man kan tycka att det inte borde ta två timmar men det gör det när man är ensam och bara njuter. En liten sover och pappa och tjejen är och badar och jag har egentid med tyst i öronen. Eller inte helt tyst för jag lyssnar på trevlig jazz under tiden som jag viker. En skön stund.

Förutom att alla tyger som skulle sorteras tog jag tag i att städa alla askar med nålar och annat smått och gott, rullade ihop spets och band och la ner i sin låda och såg till att alla saxar och pennor fick sin plats. Det där som underlättar så mycket när man ska sätta sig och börja sy och man slipper att leta efter saker.

Jag har min syplats i vardagsrummet på matsalsbordet. Vi har inget annat utrymme att sätta mig i och egentligen vill jag inte vara någon annanstans för sitter jag här vid bordet så har barnen plats att göra sina saker tillsammans med mig. Väldigt bra. Men jag skulle inte ha något emot att ha ett rum med alla tyger på hyllor och en plats för var sak. Nu hamnar det lite överallt beroende på hur bråttom jag har att lägga undan. Det är inte så hemtrevligt att ha en trave med backar stående i vardagsrummet men det är så vi har det så då får det bli så. Jag är så glad att jag har möjlighet att sitta och sy så mycket som jag gör.

När man sysselsätter sig med den här typen av arbete och ser allt framför sig inser man att man gått och blivit sömmerska. Det kan jag tänka mig att vara. Det känns bra.

Alla fina band rullade i fina rullar i sin låda

och trådrullarna väntar på att bli använda.