13 april 2012

Kris.

Då tar vi och pratar om det här med förändring igen då. Det är ju det jag gör nu för tiden. Varför? Är inte det självklart? Jag fyller 39 år om exakt sju dagar och sex timmar vilket innebär att jag har ett år kvar tills jag fyller 40. Inser ni vilken press detta är för mig? Jag har haft ett mål för min 40-årsdag i många år nu och nu närmar det sig och jag är inte ens i närheten. Visst är det så att detta inte är livsavgörande eller det absolut viktigaste som finns men det har blivit en del av min vision om mitt liv så därför vill jag ändå göra allt jag kan för att uppnå dessa saker.

Ett år kvar snart och jag känner en viss panik. En plan behöver sättas upp med delmål och annat smått och gott. Jag har ingen aning om hur den ska se ut och skrivandets stund är jag inte ens säker på att jag riktigt kommer ihåg vad som ingår i den där visionen men det beror nog mest på att jag borde sova istället för att sitta här och tänka på sådant som inte går att påverka. Alltså att uppnå målen går att påverka men inte att man blir äldre varje år (tyvärr kanske).

Jag har faktiskt aldrig tidigare brytt mig så mycket om min ålder. Det har bara varit en del av livet men det senaste har det känts jobbigt. Jag vet helt ärligt inte riktigt varför det har bara blivit större och större på något sätt. Det upptar en hel del av min tankeverksamhet. 40-årskris helt enkelt.

Om sju dagar, fem timmar och tjugonio minuter fyller jag 39 år.

5 kommentarer:

  1. Det är ju resan som betyder nåt, inte målet :) Börja res nu, så kanske du kommer fram nästa år, eller året därpå! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såklart är det så och än är det ett år kvar. Men ändå gnager det.

      Radera
  2. Ett år är ändå relativt lång tid, om du bara i lugn och ro funderar vad det är du vill göra tills dess så kommer du hinna ganska mycket av det tror jag. Men annan sak, försök vända på tänket kanske. Vad är det som är hemskt med att bli äldre för varje år egentligen... se det istället dom en förmån. För vad är alternativet? Att vi inte längre får leva. Och det vill vi ju inte. Det är väldans tidigt. Sedan exakt ett år sedan lever vi med en svår livshotande sjukdom inom närmsta familjen och det har nog gjort att man tänker lite annorlunda nu än innan. Det är verkligen fantastiskt att få äran att bli ett år äldre för varje år!

    Hörde en dam som pratade om träning och motion för några år sedan, hon sade att genom träningen "lägger man liv till åren". Det tycket jag också var tänkvärt. Allså att om man håller sig i form så kommer man att få mer liv i sina år framöver liksom. Fint sagt tycket jag.

    Grattis i förskott! Njut nu av att det är fredag och snart helg! KRam Linda

    Ps. du är alltså lika ung som min man. Nästan på dagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag har inte problem med att fylla år egentligen. Det som känns jobbigt är att inte riktigt vara där jag hade tänkt.

      Tack för att du peppar och för att du ger perspektiv på saker.

      kram

      Radera
  3. Men vännen, inte ska du få en 40-års kris redan vid 39! Strunta i krisen och njut både av att fylla 39 och hela ditt år som 39. Annars riskerar det bli ett år med bara fokus på the big 4+0. Njut här och nu, om morgondagen vet vi ju inget. Drömmar och mål är viktiga, de för oss framåt men än sedan om du inte har uppnåt ditt mål samma dag som du fyller 40. Du är ju på väg och det är ju det som är det viktiga. Att vara på väg både i tanke och handling. Här och nu. Och samtidigt som du siktar mot målet så glöm inte att se tillbaka på allt som du faktiskt har uppnåt under dina år. Vilken fantastisk resa du har gjort! Visst är resan lite bumbig här och där, det är den ju för oss alla, men i det stora hela, visst är det en bra resa? Och förhoppningsvis är den inte slut än.

    Själv fyller jag 40 om några månader. Medelålders så det förslår men med full av liv. Inte är jag någon 20-åring längre men det vill jag ju inte vara heller. Nog hade det varit trevligt om kroppen inte började visa tecken på åldrande men det är som det ska. Och oavsett om jag uppnår mina drömmar och mål känner jag absolut ingen bitterhet över livet för då jag ser på min familj vet jag att jag har lyckats med det största och viktigaste. Rikare kan jag inte vara.

    Grattis i förskott vännen och sträck på dig. Du är fantastisk och unik! ♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera