Påskkoma.

Det här med högtider är väldigt roligt tycker jag. Jag ser alltid fram emot det och planerar lite allt möjligt kul i form av aktiviteter men framför allt mat. När högtiden är över inser jag samma sak varje gång: jag har ätit alldeles för mycket trams. Påsken handlar ju om godis. Godis hela tiden i mängder och det är precis som det är en tävling i vem som äter mest. Jag förstår inte varför jag faller in i fällan varje år. Nu hade jag ju varit så duktig innan detta och ändå trycker jag i mig godsaker. Är det fel på min hjärna eller? Jag blir så trött på mig själv.

Återigen dags att dra åt svångremmen med andra ord. Bort med godsakerna ur skåpen och in med frukten och grönsakerna. Det har jag inget emot alls för jag insåg ju att jag trivs bra med att äta på ett rätt sätt (för mig). Nu är hostan faktiskt borta, nästan. Jag är inte sjuk i alla fall. Med andra ord kan jag äntligen börja träna. Det är inte en dag för tidigt. I morgon blir det långpromenad i lilla skogen och sedan styrka i vardagsrummet. Latmasken slänger jag ut genom fönstret.

Det här med att fotografera maten jag äter har blivit ett beroende har jag kommit på. Det är också ett sätt för mig att hålla mig på mattan. Genom att jag lägger upp bilder på min frukost eller vad det nu är jag har ätit så blir det mer seriöst det jag håller på med. Det blir som ett kvitto på att jag håller mig inom ramarna. Så jag ber om ursäkt för om det blir ännu fler matbilder fram över.

Dåså, då sätter jag väl igång då.