När det har vänt och känslan av att vara omringad av kärlek.

Det går inte att undgå när det vänder. Plötsligt vaknar jag utan huvudvärk, ögonen går att öppna utan att det känns som de innehåller ett helt grustag och det första jag tänker är inte "när får jag lägga mig igen?". Detta betyder inte att jag har all ork i världen men jag orkar vara uppe och göra saker och jag kan ta mig hemifrån i många timmar utan att känna att jag ska svimma mest hela tiden.

Under de här veckorna av förlamande trötthet då jag helt ärligt trott att jag kanske inte blir frisk igen har jag känt mig omringad av fantastiska människor. Vänner som ringer och frågar hur det är med mig, vänner som skäller på mig när jag försökt mig på att göra något som jag inte borde, vänner som kommit hit och hjälpt mig med barnen och min fantastiska mamma som bott här och tagit hand om hushållet och barnen i flera dagar. Men framför allt en gigantisk eloge till min käre man. Han har dragit hela lasset i över en månad samtidigt som han har skött sitt jobb. Att inte behöva känna maktlösheten i att inte orka ta hand om barnen har varit befriande och det är tack vare det som jag känner mig pigg nu. Ja och antibiotikan. Jag har verkligen varit omringad av kärlek och änglar.



Igår låg det ett brev i min brevlåda. Ett riktigt brev. Det är verkligen inte ofta man får brev men det är ju så fantastiskt roligt när man får det. I kuvertet låg det ett krya på dig kort och jag måste säga att jag blev otroligt förvånad och oerhört glad. Lite chockad nästan. Det finns så många fina människor därute som bryr sig. Människor som inte alls behöver tänka på mig. Kortet var från fina fina Lotta. Hon som skriver den fantastiska bloggen "Min plats i solen". Denna kärleksfulla och fina kvinna tänkte på mig.

Det har vänt och jag är på väg tillbaka. Det har jag idag firat med att kånka ut bäddmadrassen på balkongen och piskat den. Det ska bli härligt att lägga sig i en skön ren säng ikväll. Livet är bra underbart!