Vad gör man inte för de små?

Jag står i hallen och tittar upp mot trappan där Noels kompis Espen står och tittar ner. Plötsligt flyger han ner. Jag skriker och hoppar för att ta emot honom. Det är en liten bit från där jag står till trappan men jag tar mig dit med ett hopp, slår i något, fångar Espen i luften och ramlar baklänges med honom i famnen. Där ligger jag i några sekunder tills mamma Lisa kommer rusande och tar honom och jag får ta hand om en gråtande och chockad Noel. Jag blir liggande på golvet en stund för tydligen slog jag i benet i något och har lite svårt att röra mig. Nu har jag en stor blå svullnad under höger knä.

Alltså skräcken när man ser ett barn rulla ner för trapporna. Fyyy! Och att man reagerar så snabbt och bara slänger sig. Det är helt otroligt vad man gör för att ett barn inte ska skada sig.

Och ja, det verkar som vi får ta bort trappan i vårt hus. Från och med nu är det hiss som gäller tills barnen är stora nog att förstå att man inte ska slänga sig nerför.

 

 Ute på promenad.