04 oktober 2012

Mindfulness.

Jag är nästan alltid positiv och tänker för det mesta att allt ordnar sig. Saker har en tendens att ordna sig om man tar det lugnt och inte hetsar upp sig för mycket. Jag vet att det är så för det har jag lärt mig av erfarenhet. Stress leder för det mesta bara till att det blir kaos och saker går fel för att i och för sig nästan alltid ordna sig men vägen dit blir så mycket krångligare och orsakar inte bara att jag blir tokig utan att resten av familjen blir på dåligt humör. Det är inte bra.



Jag har blivit väldigt mycket bättre på att hantera min stress. Jag vet att jag blir stressad när saker hopar sig. När jag tror att jag har en bra plan och så dyker det upp något oväntat. Det finns ingenting som kan mig så i obalans som det oväntade. Jag blir ett monster faktiskt. Jag viftar med armarna, skriker på alla att göra det ena och det andra, jag tappar saker och börjar ofta gråta mitt i något jag gör för att jag har glömt vad det är jag egentligen håller på med. Detta händer inte lika ofta längre. Varför? Jo, för att jag har funnit ett sätt att bekämpa monstret. Jag har skapat mitt eget mindfulness kan man säga. Det är inget speciellt och ingen mirakelkur men det fungerar för mig. För det mesta. Om saker hopar sig och jag känner den där stressen komma över mig och det börjar göra ont i bröstet för att ångestattacken ger sig till känna så sätter jag mig ner i soffan, på en stol eller rentav på golvet och bara ignorerar situationen en stund. Jag blundar och låtsas att allt är lugnt och kontrollerbart. Under den lilla stund som jag gör detta faller saker på plats i min stressade kortslutna hjärna och jag kan resa mig upp och vara med strategisk i det jag håller på med. Får jag en ordentlig ångestattack då är det bara djupandning som fungerar men i kombination med stillasittandet och stänga ögon blir det som jag hittar platsen i kroppen när lugnet finns. För den platsen finns alltid, det är bara jag som är för uppe i det jag gör att jag inte kan finna den.

Att stressa kan ju vara bra ibland men väldigt sällan. Det är viktigt att hitta sitt sätt att bekämpa monstret inom oss. Vi har alla en plats där lugnet bor.

3 kommentarer:

  1. Så skulle jag också behöva göra ibland bara sätta mig ner och andas när det kör ihop sig. Är absolut ingen stressad person snarare lite manjana. Men ibland när barnen är uppskruvade kan det bli aningen för mycket!!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja du tänker och gör helt rätt tycker jag det verkar som :) det är ju faktiskt beundransvärt att du lyckats vända på det och kommit fram till ett sätt som passar dig och som fungerar! Hejja dig! :)

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  3. Ett klokt och tänkvärt inlägg Dorro och vad jag glad jag blir av att läsa att du har funnit ditt sätt att hantera det här med stress. Vad bra att du lyssnar på din kropp och tar "timeout".

    Ta hand om dig.

    Kram Lotta

    SvaraRadera