Sarahs nyckel.

I onsdags tillbringade jag dagen med att sitta i soffan och läsa bok. När jag köpte böcker från adlibris sist slank "Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay med. Det är en bok som handlar om en tioårig flicka i Paris under andra världskriget. En spännande och gripande historia. Jag läser ALDRIG böcker som handlar om andra världskriget. Verkligen aldrig. Jag ser inte på filmer eller dokumentärer som handlar om det heller. Jag kan inte. Jag drömmer mardrömmar i veckor och jag gråter så mycket att jag har huvudvärk i flera dagar efteråt. Det ligger mig för nära helt enkelt.

Trots detta köpte jag denna bok. Jag vet inte varför men förklaringen om den fick mig att lägga den i inkorgen och det är jag glad för. Det är en lite annorlunda historia om allt det hemska som hände. Utan allt för många hemska detaljer. De fanns där men inte utskrivna med samma detaljrikedom som det brukar. Det var bra tyckte jag. Mitt i allt det olyckliga är det en lycklig berättelse. Det är också bra för då känner jag mig inte lika förkrossad.

Kära Lotta skrev ett inlägg igår om att alla har en historia att berätta och precis så är det. Vi bär alla på berättelser inom oss. Intressanta sådana. Jag vet att det kan kännas som din berättelse inte är intressant nog för du har inte gjort något så spännande som någon annan eller för att du inte har en bakgrund så exotisk som din bästa vän. Glöm de tankarna. Det du har att berätta är din historia och den är lika intressant som min eller din grannes. Glöm inte det. Skriv ner, spela in eller fotografera. Spara på din historia på det sätt som passar dig bäst men gör det. Det kommer en dag då någon vill veta.