Tankar om året som gått.

I år känner jag lite ångest över att sammanfatta mitt år. Jag brukar tycka att det är roligt att sätta mig ner och se över de mål jag skrev förra året och utvärdera hur det gick. Jag vågar inte ens öppna filen där målen är skrivna. Kanske struntar jag i det helt.

År 2011 kommer inte gå till historien som ett av mina bästa. Faktiskt skulle jag nog arkivera det under: rätt dåligt. Inte för att det har hänt så fasligt mycket tragiskt eller extra jobbigt heller för den delen. Det har funnits saker att glädjas över mest hela tiden. Barnen förgyller tillvaron på ett sådant fantastiskt sätt så det är svårt att inte vara glad när de är omkring mig. Och jag har ju världens mest fantastiska man dessutom. Så ett helt dåligt år har det inte varit. Det har varit ett år som jag har hunnit med en hel del på men inte alls det jag hade önskat. Ett år då saker kommit i vägen hela tiden. Ett år då det jag hade tänkt inte blev av. Ett år då depressionen varit närvarande mer än vanligt. Ett år då kroppen värkt mest hela tiden. Ett år då tröttheten tagit överhanden och mitt dåliga humör likaså. Känns det trist och negativt. Nä inte alls för som jag sa det har funnits så mycket glädje ändå. Som jag sagt så många gånger förut: man måste se till det som är bra. Se det positiva i sin omgivning och låta det vara "the silverlining". Utan det glittriga klarar man sig inte så enkelt är det. Finns det inte där får man skapa det själv. Ställa fram saker som gör en glad. Läsa en bok som motiverar. Umgås med människor som ger en positiv energi. Det är upp till mig själv att göra tillvaron sådan som jag vill ha den. Ibland lyckas jag och ibland inte.

Imorgon eller nästa dag kommer en lista över mitt år ur en mer positiv vinkel. Jag lovar.