Axlarna ner. Axlarna ner.

Jag sitter i min säng. Noel sover. Stella är på kalas. Mannen ligger bredvid och läser en bok. Jag bara sitter. Jag försöker dra ner mina axlar, lyssna på skivan med lugnande musik men mest hör jag vinden och trädens susande utanför. Axlarna ner. Axlarna ner. Det är ganska mörkt i rummet eftersom molnen hänger tunga utanför. Ljuset brinner på sängbordet och fladdrar så där rogivande som jag tycker om. Axlarna ner. Axlarna ner. På bordet ligger en hög med böcker som jag vill läsa men finner inte riktigt ro. Jag försöker andas djupa och lugna andetag. Det vet jag hjälper. Det har det alltid gjort tidigare i alla fall.

Jag behöver mer tid för avslappning och meditation. Finna stunder i vardagen då jag andas och tänker inåt. Axlarna ner. Axlarna ner. När jag diskar eller slänger in tvätt i maskinen. I stället för att stressas av det försöka se det som en stund av vila för det kan det vara. Jag vet för jag har varit bra på det men jag har glömt bort eftersom jag haft annat att tänka på. Tid för sinnet, tid för tankar, tid för Gud och tid för mig själv ger alla omkring mig mer glädje. Axlarna ner. Axlarna ner. Då är jag trevligare och snäll. Se till att ansiktet ler även om jag inte ler. Om man vill bli något måste man låtsas ett tag och till slut blir man som man vill.

Harmoni är ett fint ord men vad betyder det egentligen? För mig tror jag att det betyder att livets pussel inte är i oordning. Varje pusselbit måste inte vara på plats för lite ovisshet tror jag är nyttigt utan det viktiga är att mina viktigaste pusselbitar sitter fint ihop. Att de har samstämmighet. Harmoni är när jag känner mig lugn även när det stormar. Axlarna ner. Axlarna ner. Just nu stormar det inte. Det är bara jag som tappat harmonin inom mig. Sinnet är osams med tiden. För lite tid. Skala. Skala. Men vad? Svaret är mindre datortid och mer tid för att läsa och vara lugn. Jag säger ofta att idag ska jag bara sitta och ta det lugnt och läsa när kvällen kommer men när väl kvällen kommer sitter jag här vid datorn i alla fall och tiden springer iväg till ingenting. Axlarna ner. Axlarna ner.

Musik. Ljus. En bok. Tid för tankar. Det är det jag ska ge mig själv tid till ett litet tag framöver för att harmonin ska komma tillbaka. Det kommer den göra för detta är helt och hållet skapat av mig själv. Omständigheterna omkring mig är de samma som alltid. Jag är kaos. Jag ska inte sluta blogga men kommer bara göra det när jag själv känner för det. Ibland ett inlägg om dagen, en annan gång tre men även inget alls. Dags för tid för eftertanke. Axlarna ner. Axlarna ner.