Förr i tiden.

Trots lunginflammation och hosta som aldrig går över fortsätter jag med mitt projekt som jag är mitt i. Som tur är sitter jag mest på en stol vid datorn så det är helt perfekt sysselsättning när minsta lilla fysiska ansträngning leder till andfåddhet.

Jag sitter och läser, skriver och tittar på gamla foton. Jag antecknar och letar passande citat. Vad är det då jag gör? Jo, jag förbereder en utställning som ska sättas upp i kyrkan nästa helg. Den handlar om kvinnorna i kyrkan. Kvinnornas förening fyller 170 år och det har vi bestämt att fira stort så hela nästa helg går i kvinnornas tecken. Jag ansvarar för utställningen och har så fantastiskt roligt när jag sitter och läser om fantastiska kvinnor som gjort ett stort arbete. Kvinnor som vissa fortfarande lever men många är döda och har lämnat sitt arv efter sig till oss. Jag älskar den här typen av projekt. Jag rörs av det andra gjort före min tid och beundrar deras ihärdighet och målmedvetenhet. Det gäller allt som har med förr att göra. Gamla foton får något speciellt att hända inom mig. Det blir som en enda stor känslostorm av tacksamhet, framför allt. Så trots att jag har väldigt mycket att göra så njuter jag av varje liten stund.