När kvällen började närma sig kände jag att det allt var dags att ge sig ut en sväng. En stund utomhus måste man vara varje dag. Jag fick med mig bästa Lisa på en promenad. Härligt!
Ibland undrar jag varför jag bor där jag bor. I en stor förort till Göteborg. Inte på landet i den där sekelskiftsvillan. Men så går jag den här promenaden som jag gick idag så påminns jag om varför jag trivs så bra trots allt.
Följ med mig på vår kvällspromenad:
Det första vi stöter på är korna i den stora hagen. Långhåriga kor som heter något fint som jag inte kommer på just nu. Barnen älskar att titta på korna.
När vi hade gått en liten bit till fick vi syn på svanar och gäss. Man ser tyvärr inte så bra för jag hade inte med mig rätt objektiv.
När man och tittar på fåglarna och sen tittar åt ena sidan så ser man de här små söta sommarhusen
och tittar man åt andra hållet så skymtar man höghusen genom vassen.
En stund senare kommer vi in på en promenadväg kantad av skog full med vackra träd och vitsippor. Den här stigen vill jag följa någon gång när jag inte har barnvagn med mig eller någon starkare än mig som är villig att putta vagnen uppför.
Lille Espen blev hungrig så vi fick stanna till. Lisa satte sig på en sten och ammade medan Noel och jag såg oss omkring.
Noel roade sig med en bit plast som hängde från en lyktstolpe medan jag gick runt och fotograferade.
Efter en liten stund var Espen nöjd igen och vi kunde knata vidare.
Noel var lycklig över att han fick gå själv men snabbt gick det inte.
När vi gått en bra bit kommer vi till båthamnen. Här står massor med båtar och väntar på sommarvärmen och den första turen ut på havet.
Det var vår fantastiskt härliga promenad. Tänk vad mycket vackert jag har att bara ett stenkast bort från mitt hus.
När jag kom hem igen lagade jag middag. Det fick bli "Heta räkor". Jag kan äta denna maträtt hur ofta som helst tror jag. Jag skippade förstås pastan och lade i lite sparris, gröna bönor och ruccola istället. Lika smarrigt blev det.
En tråkig dag slutade med en promenad med vackra vyer och en känsla av tacksamhet för allt det vackra jag har omkring mig. Inte bara naturen utan de fina vännerna och min familj. Livet är allt bra i alla fall när man tänker efter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad glad jag blir att hör aom uppsvinget. Skönt att du hittade till tacksamheten och räksalladen. Kram!
SvaraRaderaVilken fin dag ni verkar haft, härligt! Lustigt det där med att det inte fungerar att kommentera hos dig ibland, igår fungerade det inte igen men idag går det... Är det bara jag som har problemet tror du eller vet du fler?
SvaraRaderaVad fina dina pojkar är, gulliga namn också.
Kram Linda
Å vilken underbar promenad och vilka fantastiska vyer du har så nära. Härligt att höra att det har vänt för dig :-) Kram
SvaraRaderaVilleochsagamamman: Mmm, det är härligt med dagar som man lyckas vända. kram!
SvaraRaderaLinda: jag har faktiskt inte hört om att det ska vara problem men kanske är det svaret på varför det kommenterats mindre det senaste. Den ena pojken, Espen, är inte min. Han är Lisas men han är mig kärare än många andra barn. Noel är bara min! kram
mintekopp: En god vän, som du sa, gör alltid livet så mycket bättre. Är inte mannen hemma får man ringa en vän:) kram på dig!
SvaraRaderaFörort eller inte, din plats på jorden tycks mig vara synnerligen vacker. Home is where the heart is!
SvaraRaderaHa en riktigt skön helg!
/Anna-Karin