Vi åkte och badade. Noel började skrika så fort vi kom in i omklädningsrummet och han hörde duscharna. Duscharna på andra sidan dörren. Inte ens i samma rum. Sen fick jag rusa igenom duschrummet för att han inte skulle få totalpanik. Stella stannade med vackra Lisa och gjorde som man ska och duschade före hon skulle ner i bassängen. Under tiden satt jag med livrädd Noel i knät på en bänk och tittade på det livsfarliga vattnet. Efter en kvart ungefär vågade han ställa sig på golvet och till och med promenera runt. Vi gick med Stella till den lilla varma poolen och tittade på när hon plaskade runt för fullt. Inte Noel, han stod blickstilla. Jag tog honom på armen och gick ner i vattnet utan att det nuddade honom. Han blev mycket mycket arg. Jag blötte hans ben. Han gallskrek så vi gick upp igen. Vackra Lisa passade mina barn en stund och jag simmade 200 meter. Jepp, JAG simmade. Sen åkte vi därifrån.
Jag överlevde och alla var glada. Gladast var Noel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad skönt att du fick en simtur för dig själv. Hoppas sommaren kan hjälpa Noel att inte tycka vattnet är otäckt. Kram Linda
SvaraRaderaLinda: Ja det är det jag också hoppas på så nu längtar vi efter det varma vädret och utflykterna till stranden.
SvaraRadera