Julveckan är här!

Så är då en av de absolut bästa veckorna på hela året här. Julveckan! Då när vi njuter extra mycket av julandan och förbereder allt det goda inför julafton. Det bakas, lagas mat och pysslas för fullt i hemmen. Julmusiken sprutar ur högtalarna och vi myser. Myser massor. Ljusen brinner överallt. På borden och i fönstren. Det är härligt. Det är underbart. Och det är stressigt. Det är JUL!

Denna veckan ska det hinnas med julmys med bästa tjejerna. Det ska storhandlas. Skinkan ska kokas och griljeras. Janssons frestelse ska tillagas. Revbenen honungglaseras.


Alla julklapparna ska packas in. Knäcken kokas. Pepparkakscheescaken bakas. Lingonen kokas till.

Huset ska städas ännu en gång. Julevangeliet läsas. Julsångerna sjungas. Kalle Anka ska ännu en gång ta över alla svenska hem.

Vi ska umgås med familjen. Umgås med vänner. Tomten ska komma.Vi ska öppna alla julklapparna.Maten ska ätas. Osten ska ätas. Massor med ost. Julmust ska drickas litervis. Det ska skrattas så tårarna sprutar. Barnens ögon ska tindra av förväntan och glädje.

Gott folk. Julen är här!

Olycka.

Vad har hänt? Hur gick det till? Slagsmål? Mord? Stackars stackars grisen, gubben och snigeln.

Spa.

Jag sitter hos frisören. Det är som att vara på spa. Nu sitter färg nummer två i. Tror det kommer ta tre timmar allt som allt. Mitt hår kan inte vem som helst klippa. Tjockt hästhår är inte för vem som helst.

Fredag.

Så kom då äntligen fredagen. Vanligtvis brukar jag inte längta så väldans efter fredag för den kommer ju förr eller senare ändå men denna veckan har varit lång. Ovanligt lång. Mest på grund av Noels nya fas som han är i som driver den här mamman till vansinne. Men nu är det fredag och helgen bjuder på en hel del roligheter.

Ikväll ska vi hem till min syster och julbaka. Det blir pepparkakor för barnen. Systern och jag ska baka lite andra småkakor och så planerar jag att göra Leilas hallontryffel och så blir det nog en omgång med chokladkola också. Stella och jag har sett fram emot detta i flera veckor nu så det är verkligen underbart att det är fredag.

Men först ska det grejas lite här hemma. Övervåningen ska få sig en omgång och kanske bakar jag något här hemma också. Funderar på skurna pepparkakor. De jag gjorde förra året var fasligt goda. Vad som händer återstår att se. Allt beror på en liten pojkes humör.

Att ha en grymt duktig dotter.

I dag har Stellamyran lagat middagen. Helt själv. Igår bakade hon mjuk pepparkaka. Helt själv. Jag slappade i soffan. Till middag blev det gnocci med bacon i sås. Det är mat som alla i vår familj uppskattar väldigt mycket. Det är svårt att förstå att jag har en så stor dotter som kan vara till så mycket hjälp.

Städning med en tvååring.

Att städa hos mig är inte en enkel sak. Varje liten grej jag tar mig för tar dubbelt så lång tid som den borde. Inte för att jag är noggrann utan för att jag har en tvååring som måste hjälpa till med allt. När jag ska städa köket måste han diska. När jag ska dammsuga tar han den ifrån mig. Ska jag dammtorka tar han trasan eller så doppar han sina leksaker i skurhinken. När jag tvättar golven häller han gärna ut vattnen så det blir extra rent. Tar jag bort kuddarna från soffan för att dammsuga den lägger han tillbaka kuddarna. Plockar jag bort leksakerna från golven ser han till att de snabbt är på samma plats igen. Jag blir trött bara av att tänka på att jag ska städa och det är en bedrift för en sådan som mig som ju tycker om att städa. Jag trivs att går runt och greja men för tillfället är det kombinerat med allt för mycket stress så jag är mest irriterad. Jag vet att jag ska vara glad för att jag har en så fin pojke. En fantastisk hjälpreda men så här i juletid när jag har saker som jag vill få gjort i tid så att nästa vecka inte blir helt galen känns det lite stressande.

Nu ska jag gå och försöka få tillbaka dammsugaren. Vi får väl se om jag lyckas.

Vardagsmat.

Något man gör väldigt ofta är att laga mat. Det är sällan man helt hoppar över matlagningen för äta måste man. Jag är inget proffs på det här med att knåpa ihop middagar men jag är långt ifrån dålig på det. Min mat brukar uppskattas. Jag har lagat mat till min familj sen jag var 16 år. Till oss tre hemma eller till när det skulle komma gäster. Det har aldrig riktigt varit svårt för mig. Och jag gör det väldigt gärna. Att ha hem vänner eller familj på mat är något jag uppskattar väldigt mycket. Jag tycker om stökandet inför och att sedan sitta ner tillsammans är faktiskt ljuvligt.

Det jag gått och funderat på idag är vardagsmaten. Alltså den som man lagar om och om igen. Ganska ofta. Vissa blir uttråkade på att äta samma mat ofta men det blir inte jag. Det jag lagar ofta är det jag tycker mest om och då gör det mig inget om jag åt det förra veckan. Självklart lyxar jag till det med något lite extra på en vardag också ibland med oftast blir det husmanskost. Frågar jag de här hemma vad de vill ha till middag får jag i stort sett alltid samma svar. Fiskpudding, kyckling med sås och majs, lasagne, kåldolmar, fisk i alla former, klyftpotatis eller köttgrytor. Det finns många fler alternativ på vad de svarar men dessa var några av standardsvaren. Jag lagar gärna dessa matträtter för det är favoriter för mig också. Jag känner att det här med vardag är något man ska värna om. Att det är samma gör inget. Det betyder att vi trivs och att vi har det bra. Det betyder att vi är trygga i att vara med varandra och att det inte är så noga att ge sig iväg på äventyr utan är nöjd med det som finns här. Jag är en vardagsmänniska. Vardag är bra.

Lite mer lucia.

Luciafirandet i Stellas klass var väldigt fint. Alla sjöng vackert och julspelet var mycket fint. När alla barnen kom in för ett sista nummer fick småsyskonen komma fram och vara med.


Så här söta är mina luciabarn.

Närbild på en mycket vacker tärna.

Lucia.

Glad Lucia på er allihop!

Jag firar med att åka till GeKås och sedan gå på firande på Stellas skola på kvällen. Hoppas ni alla får se fina lucior som lyser upp mörkret för er.

Tacksamhet och måndagslistan på ett annat sätt.

Ibland sköljer känslan av tacksamhet och ödmjukhet över en. Min helg har varit fylld av tacksamhet till allt det vackra som jag har omkring mig. Allt det fina. Det har svämmat över.

Jag är tacksam över livet. Livet är skört och ibland blir man påmind om det och då kan man känna sig skrämd. Men inte jag. Jag känner mig ödmjuk för att det finns människor som vet vad de ska göra för att man ska vara kvar en stund till. Ödmjukhet över att det inte är jag som bestämmer hur länge jag lever och tacksamheten kommer över mig för att jag är jag. Jag är tacksam för så mycket att jag faktiskt inte kan uttrycka allt. Min familj. Min underbara underbara familj. Jag har två helt fantastiska barn. De ger mig så mycket glädje. Min man. Han är bäst. Ingen kan mäta sig med honom. Han tar tag i saker där han står och han gör det så bra. Han är nästan alltid glad och han är här med mig. Min pappa, min mamma och min syster. Vad skulle jag göra utan er? Ja ni hör ju. Jag får inte plats med all tacksamhet jag känner inom mig just nu. Tacksamhet för mitt hem, att jag har vad jag behöver, för mina vänner, för naturen, regnet, solen. Allt!

Brev till tomten.

Man ska ju skriva en önskelista till tomten så här inför julafton. Det har jag helt missat och antagligen är jag väldigt sent ute så tomten kommer nog inte riktigt hinna med mina önskningar. Man kan ju önska sig så mycket så det är svårt att bestämma sig vad man ska inrikta sig på. Önskar jag mig saker? Önskar jag mig rikedomar? Önskar jag mig finheter eller önskar jag mig sådant som är fyllt med känslor? Skulle tro att jag önskar mig lite av allt i en skön balanserad blandning med ett visst övertag på det sistnämnda.

När det kommer till saker är det faktiskt så att jag som vanligt inte alls vet vad jag önskar mig. Jag är inte den som duktigt skriver ner vad jag kommer på att jag skulle vilja ha men några saker dyker ändå upp i mitt huvud. Eftersom jag gärna fotograferar bättre än bra så skulle jag ju mer än gärna vilja ha ett makroobjektiv men eftersom det är så galet dyrt kan jag tänka mig att nöja mig med makrolinser och för att fotona ska bli extra bra skulle ett stativ sitta fint. Jag tycker ju om att läsa böcker även om jag sällan riktigt tar mig tid till det så vore det roligt att få en och annan av den typen som jag tycker om att läsa. Och till köket skulle det passa fint med en receptbokshållare i vitt. Jag brukar kunna ha en riktigt lång lista på saker som jag skulle vilja ha men under det senaste året har önskan av saker tystats något.
När det kommer till rikedomar har jag aldrig önskat mig att bli rik. Inte alls. Jag tror faktiskt inte jag skulle trivas speciellt bra. Men med en stundande utstämpling så skulle det nog ändå inte vara dumt med en extra liten slant. Det där lilla som behövs för att få månadsbudgeten att gå ihop. För vår del innebär det att bli ännu smartare med matbudgeten och inga onödiga inköp what so ever.
Och finheter. Jag vet faktiskt inte ens själv vad jag tänkte där om jag ska vara helt ärlig. Men det där lilla extra i vardagen skulle jag kunna känna att vi kan behöva i vårt liv. Och jag kan tänka mig att slippa allt för många svårigheter. I alla fall på samma gång. Det vore fint. Men tillbaka till det extra i vardagen. Ett besök på biografen någon gång ibland eller middag på någon restaurang trots att vi egentlige inte har råd. En film i soffan tillsammans med de jag älskar mest. Den typen av finheter gillar jag.
Men finheter blandat med alla underbara känslor som man känner när man är tillsammans med sin underbare man, sin otroliga dotter eller med sin ursköna son. Känslor av kärlek, glädje, förvåning, stolthet, beundran, häpnad blandat med precis rätt mängd skratt. Känslor som bubblar. Känslor av stor lycka för allt det vackra som jag har i mitt liv och som ger mig så stor glädje. Det är det jag önskar mig mest. Mitt liv som det är med massor av underbar kärlek som strömmar åt alla håll mot mig och från mig till er andra.

Så snälla tomten ta dig tid att läsa min önskelista. Kanske kan du pricka in ett och annat.

Noels kalas.

Farmor, farfar och farbror Kim kom och firade vår Noel. Vi fikade och han fick en massa bilar så han var mer än nöjd. Han hade inte tid att äta sin tårta för bilarna var mycket viktigare än någon sötsak i världen.

Fotona är inte de bästa i världen men jag tycker inte alltid att det spelar så stor roll. Ibland blir det fel när man vill ta kort och har lite för bråttom och inte hinner ställa om men känslan finns där i alla fall och det är det viktigaste.

Chokladkola. Den godaste i världen.

Kardemummaka.

Stor lastbil med en massa bilar!

Tårtan.

Det här med att blåsa ut ljusen fattade han inte riktigt men han försökte i alla fall.

Födelsedagskillen.

I dag firar vi vår kille. Han fyller hela två år. Hipp hipp! Stora killen är han nu som älskar bilar över allt annat. När han inte leker med bilar så ska det jamas (kramas) hela tiden. Han pratar så vi ibland önskar att vi kunde trycka på pausknappen och han är väldigt förtjust i att promenera. Han kan nästan gå hur långt som helst. Leka med sin syster är toppen men leken innebär mest att ta saker ifrån henne och bli arg när han inte får ha det hon har. Han står gärna och diskar medan jag lagar middag och tycker att rita är toppen. Äta anser han onödigt och går därför ner i vikt och oroar sina föräldrar. Han är den sötaste myskillen man kan tänka sig!

Noel ett par minuter gammal.

Noel två år.

Raderat och fjärrkontroller.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur man tillagar en god köttgryta. Jag följer inget recept. Jag utgår ifrån vad jag har för kött och vad som finns i kylskåpet att ha i. Men så raderade min son hela inlägget och nu har jag ingen lust att skriva om det igen. Det får bli imorgon annan dag.

Nu tänker jag sura i soffan en stund men inte så mycket över att han raderade mitt inlägg utan att det enda jag för tillfället kan titta på på tvn är en kanal med motorsport. Noels fine kompis Espen gömde alla fjärrkontroller när han var här och lekte i förmiddags. Nu tänker ni: varför stänger hon inte av tvn? Jo, för om jag gör det så har jag en gnällig son efter mig som kräver att jag ska sätta mig ner och kramas. Det är väldigt mysigt att sitta och kramas med sina barn tycker jag men när det ska göras varje vaken minut då tycker jag att det blir lite jobbigt. Är tvn på så leker han mycket bättre. Han tittar inte alls utan trivs med ljudet. Jag är likadan. Jag får mycket mer gjort om jag har dumburken igång. Radio funkar inte lika bra. Jag vet inte varför. Vana antar jag.

Så där, nu vet ni vad som händer hemma hos mig denna eftermiddag.

När man är för trött.

I kylen ligger det kött som måste tillagas idag men jag orkar inte resa mig ur soffan. Jag är för trött. För seg. Det ska bli en köttgryta och jag älskar köttgryta. Jag är riktigt bra på att laga köttgrytor. Alla varianter. I kylen finns även precis de godsaker som jag anser ska finnas med i en gryta men ändå orkar jag inte ta mig dit.

Vi får se hur detta slutar. Spännande!

Uppdatering 1: Klockan 17.55 - köttet står och kokar på spisen. Middag om ett par timmar.
Uppdatering 2: Klockan 20.40 - då har jag ätit god köttgryta. Mums!

Symötestisdag - julpyssel.

Det har blivit lite julgranspyssel det senaste. En eftermiddag sydde jag 18 hjärtan. Det är väldigt lätta att sy men ska man sy så många så tar det ju en stund ändå. En sen kväll satt jag vid tvn och gjorde garntomtar. Det var riktigt roligt. Jag tror faktiskt att jag aldrig gjort några förut. Kan inte minnas det i alla fall. I lördags kom Stella på att hon ville göra pepparkakshjärtan i tyg till granen så jag letade fram brun filt och lite vitt garn för hon skulle ha glasyr runt. Hon klippte och sydde för glatta livet. Nu hänger allt och pryder vår gran. Hos oss klär vi alltid granen till första advent för jag tycker om att njuta av den före jul. Efter jul tröttnar jag väldigt fort på allt som är jul och oftast är all jul borta till nyårsafton.







För att se vad de andra i syföreningen gjort denna vecka så gå in på Husmorsskolan.

Vinter?

Helgen som gick och måndagslistan.

Så var det måndag. En efterlängtad måndag faktiskt för det betyder att vår intensiva helg är slut. En helg fylld med aktiviteter främst för en Stella men vilket innebar en massa körning för oss vuxna.

Fredagen började med lek hos kompisar vilket var väldigt efterlängtat. Efter leken var det snabbt hem för lite mat och sen skulle Stella köras på badkalas. Medan badkalaset pågick passade Noel och jag på att städa här hemma innan det var dags att åka och hämta henne igen. När hon var hämtad tog vi en extra tur för att hämta upp pappa som varit på julbord. När vi kom hem satte jag mig i soffan och vägrade göra något mer.

Lördagen började med en väldigt trevlig morgon vilket kändes skönt eftersom jag visste att det skulle bli en hel del att göra resten av dagen. I det galna regn och blåsvädret bar det iväg för att köra Stella till ännu ett kalas. Denna gången ett balettkalas. Medan hon balettade så passade vi andra på att storhandla och sen tillbaka för att vara med en stund på kalaset och sedan vidare för att hämta mormor. Mormor skulle vara hos oss under helgen vilket alltid är efterlängtat. När mormor kom var det matlagning som gällde och förberedelser för dagen efter. Ja och lite pysslande. Stella gjorde några pepparkakshjärtan i filt och sydde på glasyr och jag gjorde klart mina garntomtar. Pappan satte i lamporna i granen och sedan klädde vi den fint tillsammans. Jag älskar att klä granen och det är så härligt att göra det allihop tillsammans. Granen blev jättefin och lyser nu upp vårt vardagsrum.

Noel med några av sina nya leksaker.

Söndagen hade ett späckat schema vilket är ovanligt för oss eftersom det är vår dag som vi inte gör något annat än går till kyrkan och sedan umgås med familjen. Det såg förvisso så ut denna söndag också men lite mer intensivt. Efter kyrkan skulle det bli familjekalas för båda barnen. Medan vi var i kyrkan grejade mormor med middagen. Jepp, jag har en grym mamma! När vi kom hem gjorde jag världens godaste potatisgratäng och dukade och fixade med den sista piffningen innan gästerna kom. Ja och sen var det presentöppning, middag och tårtätande i massor. Hur trevligt som helst. Båda barnen var lyckliga över sina fina presenter. Noel var tvungen att ha med sina nya bilar till bordet för att kunna äta sin mat. Efter kalaset rusade vi iväg på julkonsert i kyrkan. Nä tydligen räckte det inte med kalas denna dag. Stella sjöng i barnkören och allt var så där underbart stämningsfullt som det ska vara inför jul. När vi kom hem skickades barnen i säng och vi satte oss framför tvn och sa inte mycket på hela kvällen. Ingen orkade.

Kul med storkusinen.

En späckad helg som jag otroligt nog överlevde. Det är tydligt att det är december. Det finns nästan inte en dag som inte är planerad. Det är bakning, pyssel, adventsfirande, mys och tillställningar mest hela tiden. Det är verkligen tur att januari är en lugn månad. Det behövs.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• helgen blev så lyckad.
• jag har underbara barn som är så lätta att glädja.
• jag har en mamma som alltid ställer upp.
• det är december och massor med jul.
• vår gran är så vacker.
• jag hann med en hel del pyssel under förra veckan.
• jag fick en hel eftermiddag för mig själv. Det var välbehövligt.
• jag har en så fantastisk man som det varit underbart att ha hemma i hela två veckor (men nu är han tillbaka på jobbet).

Veckan som kommer är inte lika intensiv vilket känns väldigt skönt. Jag ska försöka hinna sy lite julklappar har jag tänkt mig och kanske baka ett och annat. Hur har ni det mina kära bloggvänner?

Tomteverkstad.

Jag sitter i soffan och pysslar hederliga garntomtar. De blir riktigt söta. Igår sydde jag 18 hjärtan. Det tar sig kan man säga.

Funderar igen.

Nu funderar jag igen. På det här med bloggandet. Motivationen går ju upp och ner det vet vi ju men min motivation har faktiskt varit i botten rätt länge nu. Jag kommer inte på vad jag ska skriva om och jag som förr hade tio saker jag ville skriva om på en och samma dag. Jag kommer inte på några mysiga saker, inga saker jag är irriterad på, inga recept och pysslet det gör jag men tydligen är det väldigt svårt att ta fram kameran och fotografera. Ungefär så ser det ut. Det är tråkigt tycker jag för jag tycker om min lilla blogg även om den inte ingår bland de hippa i blogglandia. Så ni som brukar läsa här. Sorry att jag är så trist men kanske kommer det ett uppsving snart. Nu på jul händer det ju saker här hemma så vem vet vad som kan hända.

Jag uppskattar er alla som kommer in här och kikar och älskar när ni kommenterar. För vad vi bloggare än säger så är det väldigt roligt att få kommentarer. Ha lite tålamod med mig så ska det nog gå över det här, med tiden.

Tystnad.

Det här med att vara hemma helt själv är helt ljuvligt. Jag kan höra mina egna tankar.

Första december.

Välkommen julen! Du är efterlängtad. Nu tänker vi njuta av dig i 26 dagar. Vi firar det med att få Noels burr klippt. Han vill vara fin för din skull säger han. Jag inleder det med att ha en eftermiddag helt för mig själv. Pappan börjar den med att ha förmiddagen för sig själv (han är fortfarande sjukskriven) och Stella började det hela med att titta på julkalendern och öppna första luckan i sin PetShop-kalender.

Hipp hipp hurra för julen!

Sol och änglar.

I dag skiner solen och genast känner jag mig piggare. Att det ska vara så att vädret påverkar oss så mycket. Grått ute är detsamma som en tråkig person som sitter i soffan och helst inte gör något alls. Sol ute är detsamma som en trevlig person som går runt och tittar sig omkring för att bestämma sig vad som ska bli dagens projekt.

Men det var nog inte det jag hade tänkt skriva om idag egentligen kom jag på nu. Nä jag tänker skriva om änglar. Det har jag gjort förr och jag kommer göra det många gånger igen för det här med änglar fascinerar mig och är en viktig del av livet. Enligt mig i alla fall. Nu talar jag inte om de änglarna som flyger omkring i luften som vi inte kan se men finns där utan de änglarna man kan se med sina ögon. Jag gillar de änglarna. De dyker upp när man minst anar det för att de har sett att man kanske behöver det. Det behöver inte vara något stort som har hänt men de ser i alla fall. När Mikael opererade blindtarmen var det lite lätt hektiskt för mig allting. Sitta på sjukhuset samtidigt som barnen ju förstås behövde mig och dessutom fyllde Myran år. Det var mycket på samma gång helt enkelt. Och jag var så trött så jag var helt dimmig. Hur som helst fick jag med mig båda barnen till kyrkan på söndagen med vetskapen att detta inte skulle bli en lugn söndag för mig då lille Noel inte är den som gillar att sitta tyst och leka. Han springer helst runt och kastar med bollar. Inte det mest lämpliga kanske. Just denna söndag var det dags för det årliga barneventet. Alltså alla barnen sjöng för oss vuxna. I en timme. Det är en av de bästa söndagarna på året tycker jag. Stella skulle förstås vara med och sjunga och jag skulle jaga en tvååring. Jag var gråtfärdig. Då när jag kände mig som mest misslyckad över att inte få lugn på Noel och över att jag missade Stellas framträdande kom en ängel. En fantastisk man fram och gick iväg med Noel. Han lekte med bilar med honom i en timme. Och jag kunde lyssna på min fina Stella. Jag kan säga att jag grät av lättnad. Den typen av änglar älskar jag.

Symötestisdag - adventskalender

I dag är det dags för symöte. Maja visar upp en adventspåse idag och jag hade samma tanke inför den här tisdagen. För ett antal år sedan sydde jag den här adventskalendern till Stella. En present varje söndag. Det är mer lagom tycker jag. Stella älskar den här kalendern och jag tror den representerar jul här hos oss för henne.

Fyra fickor och en krubba. Tanken var att det skulle vara siffror på fickorna men det blev aldrig så av någon anledning som jag glömt nu.


Julkrubban är lite småkomisk tycker jag men jag gillar den ändå. Jag är lite kär i afroängeln.


Vad har ni andra hittat på?

Måndagslistan.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• vi har ett så fint adventigt hem.
• huset inte blåste bort i stormen igår.
• våra barn är underbara även om den ena är lite väl busig.
• det går att plocka mossa fortfarande så jag kan plocka mer till en dörrkrans jag ska ge mig på.
• det finns så många hjälpsamma vänner.

Veckan som kommer är lugn men i helgen då händer det saker nästan varje minut. På fredag kväll ska Stella på kalas och sen ska hon på kalas igen på lördagen. Min mamma kommer hit på lördag och stannar till på söndag då vi ska ha familjekalas för båda barnen. På kvällen på söndag ska vi på adventskonsert. Hur vi ska få ihop allt det där det vet jag inte riktigt än men det brukar ju lösa sig. Förutom en galen helg har jag tänkt mig lussekattsbak och lite dörrkranspyssel. Så det blir ingen sysslolös vecka den här veckan heller.

Hur har ni det?

1:a advent.

En liten undran.

Hur tänkte SVT när de visar "Downton Abbey" och "Proms" samtidigt? Det undrar jag. Mitt svar: de tänkte inte.

Adventstid.

Nu kan julen börja. Huset skiner och pyntet är framme. Vi har städat hela veckan. Lite i taget. Så mycket vi har orkat och haft lust med. Det blir så mycket enklare och roligare när mannen är hemma. Han har gjort det han har klarat av. Ibland kan en sjukskrivning vara en välsignelse för en hemmamamma. Plötsligt städar jag inte själv. Det har varit härligt att ha mannen hemma. Nu luktar hela huset rent och vi kan sätta oss i soffan ikväll och verkligen njuta. Underbart!

Återfunnet!

Min stora påse med te har varit försvunnen. Jag trodde att jag hade letat överallt. Jag har suttit i soffan flera kvällar i rad och längtat efter en kopp te och tänk och tänkt men inte kunnat komma på vart den där dumma påsen råkat hamna. Men så, idag, kom jag på det. Plötsligt mindes jag vart jag hade ställt den tillfälligt. Bakom brödburken. Inknödd.

Nu sitter jag i soffan och dricker massor med te med mängder av levande ljus och njuter av att det är advent i mitt hem. En perfekt fredagskväll.

Julklappar.

Så här såg det ut hemma hos oss för någon vecka sedan. När leksakskatalogen kom. Barnen satt så i säkert en timme och pekade och tjoade över fantastiska leksaker.

När det gäller julklappar så är vi klara med det. Jag har ju som mål varje år att vara klar till den första november för jag tycker om att ha december tom från julklappsstress. I december ska man baka, mysa och pyssla tycker jag. Så barnens hurra-rop över allt fint kanske inte ger så stora resultat i tomtesäcken men jag tror de ska bli nöjda i alla fall.

Biltvätt.

När mamma städar passar Noel på att leka biltvätt. Även han har förstått det här med julstädning helt enkelt. Det är ju klart att även bilarna måste bli fina och rena och skina på jul.

Adventsstädning pågår.

I dag storstädar jag inför advent. På torsdag ska Stella och jag pynta fint vilket jag ser fram emot väldigt mycket. Ska bli underbart att få in julen här hemma och låta stämningen landa.

Jag kryper runt på golvet och torkar lister och så torkar jag av alla fönsterbrädor och allt annat jag kan komma på behöver sig en omgång. Det enda som inte blir gjort den här julen blir alla fönster. Mina armar klarar inte av att putsa fönster och mannens nyopererade mage fixar det inte heller så vi anser oss ursäktade från detta. Det är ju egentligen ingen större idé att putsa fönster ändå när man bor så nära havet som vi gör. En enda liten vindpust och det är ogjort arbete. Näpp, vi struntar i det helt men inget annat kommer undan.

Det är det vi gör denna onsdag.

Symötestisdag - julgranspyssel

I dag är det symöte hos Husmorsskolan. Jag har inte visat upp något på ett tag men nu är jag tillbaka. Inte för att jag har något stort att visa men här är pysslet absolut i full gång. Nu är det dags att sätta gång att sy hjärtan som vi ska ha i granen i år. Det blir handgjorda saker endast i år är tanken. Främst är det för att julgranskulor i granen när man har en bolltokig kille känns inte helt lämpligt men också för att det är så roligt att pyssla.

Jag har inte kommit längre än att tygbitarna är utklippta och spetsen framtagen. Men snart så...

(lite ljus när man ska fotografera hade inte varit dumt)

Sjukhus.

Imorgon kommer mannen hem från sjukhuset. Det ser jag fram emot. Han kommer inte kunna göra speciellt mycket här hemma men det underlättar att bara ha honom här. Det är underligt hur mycket lättare allt är när vi är tillsammans. Att trots att jag är så trött att kroppen skriker så orkar jag lite till för att han är här och finns.

De senaste dagarna har varit psykiskt utmattande. Fram och tillbaka med barn och till sjukhuset och hem och fram och tillbaka med barn igen. Och oron. Oron för om blindtarmen skulle brista den där första natten på sjukhuset och sen få veta att det hade den. Irritationen över att han inte kom till operation i tid trots att han var på sjukhuset och den inte var brusten när han kom in. Operation tolv timmar efter inskrivning. Eftersom blindtarmen brast har det blivit fler dagar på sjukhuset än det hade behövts annars.

Vi har fantastiska läkare i Sverige men tyvärr finns det inte tillräckligt många och de hinner inte med allt som de borde. Det är väldigt synd och det påverkar mig och min familj. Jag gillar inte när det händer. Är det något jag har erfarenhet av så är det sjukvården. Tyvärr. Jag har varit på sjukhus mycket med det ena och det andra. Jag har fått slå mig fram för att få den vård jag behöver. Man behöver vara frisk för att vara sjuk brukar jag säga och det är ledsamt att det ska vara så. Det var flera saker under den här vistelsen som hade kunnat gå annorlunda om inte jag hade varit den som höjde rösten och sa till. Flera gånger. Första dagen vågade jag inte åka därifrån för att jag ville vara säker på att de gjorde det de skulle. Jag var där i nio timmar. Självklart var det främst för att hålla mannen sällskap men också för att se till att han fick den vård han behövde. Tråkigt men sant.

Men nu kommer han hem. Imorgon åker vi och hämtar honom. Det ska bli härligt. Han är bästa mannen i världen och honom har jag helst här hos mig.

Lördagskväll.

Mannen på sjukhus. Dottern leker i sin säng och somnar snart. Sonen vägrar sova och skriker i sin säng men ignoreras av mamman. Mamman sitter i soffan och inväntar "Downton Abbey".

Galen sjukvecka.

Som jag redan har gnällt om en del denna veckan så har vi haft sjukstuga här hemma denna veckan men igår toppade vi veckan kan man säga.

På eftermiddagen igår började vi mer och mer förstå att Mikael inte alls var magsjuk. Smärtan i magen blev bara och värre och den satt inte längre på samma plats. Vi hade väntat på att han skulle börja spy, vilket han alltid gör när han är magsjuk, men det kom aldrig. När han började kvida av smärta och inte längre kunde gå så tog jag tag i saken och ringde farmor och farfar som kom ilande och sen körde vi till akuten. Det var som jag misstänkte: blindtarmen. Han blev förstås inlagt och fick till slut smärtstillande. Massor med morfin som fick honom att bli en riktigt rolig prick men framför allt lugn och smärtfri. Han slängde ur sig en hel del roliga kommentarer och var så där skönt sluddrig och slapp som man blir på morfin. När jag talade om för sköterskan på avdelningen vem jag var så tittar han upp lite lätt och säger:" Ja så heter hon ja. Bra att veta." Med den typen av fina kommentarer fortsatte han.
Jag ringde till avdelningen för en liten stund sedan och det visar sig att han är på operation nu så snart ringer de nog och säger att det är klart. Jag ska lämna ett barn på skolan och ett barn hos farmor och sen blir det att sitta på sjukhus och hålla mannen sällskap.

Hjälpes vilken vecka man kan ha alltså.

Gnäll!

Nu är det andra dagen som alla i familjen utom jag ligger sjuka. Veckans plan var att jag skulle varit barnfri itisdasg men då hade Noel feber. I morgon är det meningen att Noel ska lämnas till farmor och sova över till lördagen. Det kommer inte bli av. Det är så typiskt att när vi för en gångs skull har barnvakt så blir alla sjuka. Det är inte ofta vi har barnvakt. Jag är trött, sur och gnällig. Bara så ni vet.

Avis.

Alltså syateljén i kvällens "Äntligen hemma"! Jag blir tokigt avundsjuk. Går att se här. Det känns som jag behöver lägga mig i soffan och gråta lite nu.

Förkylning.

Så här trött och ynklig har lille Ploppen varit idag. Han har blivit dunderförkyld och det är ju aldrig roligt. Som med alla barn så har han sprungit runt och lekt rätt friskt i alla fall men stundvis har han satt sig i soffan och bara varit för att orken tagit slut. Det har blivit en del Makka Pakka-tittande kan man säga. Nu hoppas jag på att förkylningen inte sitter i allt för länge eftersom det även leder till att han inte äter och för en kille som knappt äter i vanliga fall är det inte bra. Inte bra alls.

Stella gick hem med en kompis efter skolan så hon har haft en väldigt rolig eftermiddag. Hon är väldigt glad över sin dag.

Jag har inte gjort speciellt mycket mer än underhållit Noel och suttit och gosat med honom under vilopauserna.

Så kan en helt vanlig tisdag se ut hemma hos mig.

Längtan och måndagslistan.

Nu längtar jag verkligen efter advent och jul. Jag längtar efter stämningen, allt fint pynt, baket, maten, godiset och allt mys. Framför allt allt mys. Det ska blir härligt att förvandla hemmet till ett julhem med ljusstakar och stjärnor i fönstren. Det lyser upp denna mörka årstid och gör allt behagligt igen. Snart. Väldigt snart.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• magsjukan är över.
• helgen varit så bra.
• vi kommit igång med övervåningen. I helgen ska en vägg upp.
• vi fick bjuda in oss själva på en fantastiskt god middag hos systern igår.
• det snart är dags att hämta Stella från skolan och vi kan mysa massor.
• jag har fina vänner som tänker på mig och skickar mysiga brev till mig.

Ha nu en underbar vecka allihop. Det planerar jag att ha.

Stora planer.

När man är förpassad till sängen för att man inte orkar med något annat så går hjärnan igång på storvarv efter ett tag. Väldigt farligt kan jag säga för det brukar innebära mycket arbete när tankearbetet är klart. Förutom att självklart alla pyntdetaljer för advent och jul vänds och vrids på så har min hjärna börjat fundera på övervåningen igen. Nä, vi verkar aldrig bli klara med övervåningen. Noels rum är bara provisoriskt gjort, arbetsrummet är kaos och halldelen är fortfarande inte målad. Så kan vi inte ha det. Mina ögon får ont varje gång jag är på övervåningen och det är inte skönt. Inte ett dugg.

Noels rum behöver en vägg och det behövs en fin tapet. På tapeten ska det helst vara fina bilar och det ska gå i grönt. Och sängen ska ställas där den egentligen ska stå och då måste skåpet bo på ett annat ställe. Ska skåpet bo på ett annat ställe måste vissa saker i Stellas rum byta plats. Helst skulle jag vilja ha en väggfast bänk-variants-förvarings-sak i Noels rum som just nu finns i mitt huvud och i arbetsrummet vill jag bara helt enkelt ha ordning. Färgen i halldelen har jag fortfarande ingen som helst aning om så det blir antagligen inte målat den här gången heller. Jag som inte brukar ha beslutsångest men vilken färg jag ska ha på övervåningen verkar vara omöjligt att komma fram till. Som ni hör går vilt till i mitt huvud för tillfället.



Det jag kan sammanfatta det hela med är att en viss man snart kommer att ha en hel del att göra och att jag kommer ränna runt och försöka få saker som jag vill. Och en Noel kommer förmodligen få lånas ut till en farmor och en mormor får komma hit och tapetsera. Puh!

Magsjuka.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: jag har järnmage. Jag fixar det mesta. Tills förra året hade jag aldrig varit magsjuk. I onsdags blev jag plötsligt tokillamående. Så där att det inte gick att sitta upp utan jag var tvungen att ligga ihoprullad till en boll. Så höll det på hela kvällen och natten. Bara det, men det räckte gott och väl. Sen började toaspringet. Jag spyr aldrig så ni kan räkna ut själva vad jag gjorde på toaletten. I går var jag helt slut och hemma med en Plopp hela dagen. Tack och lov var han på gott humör och sov när jag ville så jag överlevde. På kvällen lugnade allt ner sig och idag har jag mest varit svag. Det är min variant av magsjuka kan man säga. Nu hoppas vi att ingen annan blir sjuk. Snälla, snälla låt oss slippa magsjuka som går runt runt runt!

Komatrött.

Söndag och sista dagen på lovveckan och jag är helt slut. Det finns inte en gnutta med energi kvar i kroppen så jag har legat i sängen hela förmiddagen. Nu kommer snart familjen hem från kyrkan och då ska vi bege oss på middag till svärföräldrarna. Jag såg till att mannen bjöd in oss för här hemma finns ingen middag att få idag. Jag tar med mig efterrätt i alla fall. Det är ju snällt.

När Noel är väldigt trött ser han ut ungefär så här. Detta är från dagen när vi var på Plikta och lekte och han inte sov middag.


Och när Stella är lite övertrött kan hon få för sig att vara modell för en liten stund.


Bilder på mig när jag är komatrött får ni inga. Sådeså.

Kalas för en sjuåring.

Om två veckor fyller min tjej sju år men vi har haft kalaset för kompisarna idag. Jag tycker att det blir så mycket kring födelsedagen så det känns bra att sprida ut det lite.

Så vid fyratiden dundrade in nio fina kompisar klädda i pyjamas redo för pyjamasparty och filmmys.

Vi började med lite mat. Man måste faktiskt äta lite riktigt mat innan man fyller magen med godsaker. Det blev en ugglemacka till var och en.

Sen öppnades det presenter. Många fina saker blev det och Stella är jätteglad för allt hon fick.

Alla barnen satte sig tillrätta för att titta på Trassel. Till filmen fick de chips och marängsviss.

Kalaset avslutades med dansstop där alla blev utsedda till vinnare och fick varsin medalj i form av en tablettask att hänga runt halsen och ett suddgum som såg ut som en katt.

Barnen gick härifrån trötta men glada.

Slapp och Halloween.

Idag slappar vi. Det behöver vi efter en massa lek och kul de senaste dagarna. Jag lallar mest runt och tittar på allt som behöver göras. Stella tittar på Mary Poppins och för tillfället sover Noel.

Ikväll ska vi på Halloweenfest. Den årliga. Vi ska göra minipizzor som vi ska ta med oss till den fantastiska buffén som jag just nu längtar galet mycket efter. Mums vad det ska bli gott!

Eftermiddagslek.

Då bär det av till ikea. Fyra mammor och en hel drös med barn.

Grå lovtorsdag.

I dag är det en väldigt grå dag och dessutom är Noel väldigt gnällig. Det betyder att vi måste ut ur huset annars blir det illa. Frågan är bara vad vi ska hitta på? I det här gråa är det svårt att vara påhittig. Antagligen blir det lek på ikea för något annat kan jag inte komma på just nu.

Plikta.

I dag tar vi en tur till Plikta. En underbar plats för barn i Slottsskogen. En gigantisk lekplats med allt roligt man kan tänka sig. De har byggt om den hela sommaren och nu har de äntligen öppnat den igen. Lagom till det värsta höstrusket. Jepp, man undrar hur de tänkte men nu är det öppet i alla fall och vi ska dit för första gången. Vädret är så där riktigt fulhöstigt. Det blir nog härligt det här.

Trunk-and-Treat.

Igår på kvällen bar det av på Halloweenfirande på kyrkans parkering. Alla som ville kom dit med sin bil med dekorerat bagageutrymme och massor med godis. Barnen fick gå från bil till bil och fråga efter bus eller godis. Det blev väldigt lyckat. Jag tror vi räknade till 25 bilar och omkring 60 personer. Barnen var hur lyckliga som helst och vi vuxna gladdes av varandras sällskap. De flesta foton jag fick till är från inomhus. När vi var ute stod jag vid bilen och delade ut godis och Mikael gick runt med vår lilla pumpa från bil till bil.

En liten pumpa och en
skrämmande häxa.

Vårt bagageutrymme.

Stella med kompisen Sonic.

En häxa igen.

Lilla pumpan igen.

En pumpa i mörkret.