En varm söndag.

När det är varmt och kvalmigt och det enda man orkar med är att sitta och stirra då är jag glad att jag har en altan. En altan som med hjälp av en stor markis blir skuggig. Skuggig men inte sval men bättre än gassande sol.

Det jag orkar en söndagseftermiddag är att titta på när en liten kille plaskar i vatten. Han börjar sakta men säkert komma över rädslan för vatten. I alla fall när det inte är i badrummet. I badrummet skriks det fortfarande högan sky.

Jag njuter av att sitta och titta på blommorna som står och är vackra. Det orkar jag också med att göra.


Däremot orkar jag inte resa på mig för att hämta en bok som jag behöver läsa inför bokklubbskvällen på tisdag. Och jag orkar inte resa mig upp för att se efter om tacopajen som står i ugnen är klar. Jepp, jag orkade sno ihop en paj.

Nu sitter jag här och funderar på om jag orkar göra en kladdkaka till efterrätt eller om vi får klara oss utan söndagsefterrätt denna varma söndag.

Lite åska skulle inte skada och sen får det fina mer än gärna fortsätta men lite mer andningsvänligt.