Jag känner rätt många. Vissa hejar jag bara på medan andra umgås jag med. Några är mina kompisar och andra är bekanta. Vissa pratar jag med en stund när vi ses men vi umgås aldrig hemma hos varandra. Andra bjuder man in allt som oftast. Och så finns det den där gruppen med personer som är extra speciellt. Pärlorna i mitt liv. Pärlorna som jag har handplockat för att de är så speciella och jag behöver ha dem i mitt liv. Dessa vackra kvinnor kallar jag "mina allra käraste vänner"!
Matilda är en av de vackraste kvinnor jag känner. På insidan likväl som på utsidan. Hon vill alla väl men hinner inte alltid med att göra allt det hon drömmer om. Ingen jag känner är så hängiven sin familj som hon. Vi träffas inte så ofta men hon finns alltid hos mig i mina tankar. Jag beundrar hennes styrka, hennes tålamod men framför allt hennes uthållighet. Att lyssna till Matilda när hon sjunger ger mig glädje ända in i själen. Hon är "allt har sin tid" objektifierad. Just nu handlar livet om barnen men sedan ska hon hinna umgås med sina vänner. Jag vet att precis så kommer det att bli för det är sådan hon är.
Katrin, underbara Katrin! Snällast i världen och måste alltid se till att alla är nöjda. Oroar sig mer för alla andra än för sig själv. Hon tar hand om sina tre barn och sitt hem själv medan maken arbetar i Norge. Hon är sprallig, glad och sjunger vackrare än vackrast. Jag tror inte någon kan sy som hon och ingen är så noggrann som henne. Att vara med henne kan till viss del vara smärtsamt - för käkarna. Det går inte att vara tyst tillsammans. Våra äldsta barn är lika gamla och vi började umgås när vi var gravida med dem. En tid som jag minns med ömhet.
Lisa är nog en av de människor som jag beundrar mest av alla. Den styrka som denna kvinna bär på är ovanlig. Hennes största önskan gick i uppfyllelse förra året i november då hennes son föddes efter åtta år av väntan. Hon månar om alla och är alltid villig till att hjälpa till. Hon har lösningar på det mesta och är en mästare på att få mig att sätta mig ner och göra ingenting. Hon tror inte tillräckligt på sig själv vilket förbryllar mig men kanske är det så att man aldrig riktigt förstår hur fantastisk man själv är. Hon är lugnet själv men på insidan kan det finnas massor som pyr. Hon pratar med alla och inbjuder alla att vara med.
Hanna käraste Hanna. Denna sprudlande kvinna som lever mer i fantasin än i verkligheten. Hennes författarskap är en så stor del av hennes liv att hon allt som ofta tycker sig ha massor att berätta men egentligen är det något som händer någon av hennes karaktärer inne i hennes huvud. Hon hittar ständigt på roliga äventyr för sina barn. Sjunger påhittade sånger och läser berättelser som hon själv skrivit. Vill man komma ihåg något så ska man säga det till Hanna. Hon glömmer ingenting. Hennes minne är helt fenomenalt. Ge dig inte in i en tävling av citat ur filmer för hon klår dig med råge. Oroar sig för allt och alla och planerar att rädda världen. Är det något man vill veta så frågar man Hanna. Hon vet.
Att beskriva dessa kvinnor i ord är inte enkelt. Det finns så mycket att säga och jag har inte gjort någon rättvisa. Jag älskar dem alla. Mina pärlor. Mina "allra käraste vänner".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj! Vilket fantastiskt inlägg. Vilka fantastiska qvinnor du har omkring dig ;) Jag är tacksam att få vara en av dem! <3
SvaraRaderaMan tackar för de vackra orden. Du är vår pärla med!!
SvaraRaderaOj, lite tår i ögat här. Vad fint du skriver. Är så tacksam för änglaklubben! Och dig!
SvaraRadera