Urlakad.

Känner ingen motivation idag till att skriva. Kan säkert vara för att jag återigen inte fått sova på natten. Detta barn som tror att man ska vara vaken nattetid börjar göra mig till mer än ett vrak. Nu närmar det sig nivå: urlakad. När man känner sig urlakad kan man inte tänka klart en endaste tanke. Man har ingen aning varför man förflyttade sig från ett ställe till ett annat. Varje liten motgång, minsta lilla, leder till sammanbrott. Tålamod har man överhuvudtaget inte så all typ av gnäll undanbedes. Inte lätt med två barn. Man orkar knappt att vara glad när det finns saker att känna sig glad över. Att hålla hemmet städat orkar man inte med och att se det gör en tokig. Öronen är extra känsliga för ljud vilket i mitt fall blir väldigt jobbigt då jag är känslig för ljud som det är. Man känner sig tom inombords för man är för trött för att fylla på med trevligheter. Man längtar efter sin säng hela dagarna men sen när man äntligen får lov att sova måste man först varva ner och när man äntligen somnat börjar nattvaket. Så är det att vara urlakad. Men tro för allt i världen inte att jag går under för det här. Inte jag inte. Jag fortsätter framåt och gör det bästa av situationen mitt i sammanbrotten. Man kan alltid hitta ljuspunkter i vardagen och faktiskt är jag rätt bra på det. En gåva jag har kanske vem vet.