29 mars 2011

Symötestisdag - ännu ett lapptäcke

I dag har jag lite annat för mig än att sy och pyssla. Lite så har det varit de senaste veckorna. Hinner inte riktigt med att sätta mig vid symaskinen tyvärr. Nu tar jag hand om en massa tvätt som blivit liggande och som ingen har haft lust att ta tag i. Att vika tvätt är så urtrist så vem vill göra det liksom? Men nu ligger det på matsalsbordet och väntar på kärlek. När mannen kommer hem ikväll planerar jag att vi ska lyfta ut allt som går från tvättstugan och städa riktigt ordentligt därinne. Sånt får man göra ibland.

För att jag har annat för mig betyder inte att jag inte har något att visa er. Det har jag. En gammal goding skulle man kunna säga.

När jag väntade min underbara tjej Stella lärde jag mig sy lapptäcken tillsammans med "en av mina allra käraste vänner". Vi är båda lätt handikappade när vi är gravida så sitta ner och sy eller prata är ungefär vad vi klarar av. Vi hade många fantastiskt roliga dagar tillsammans.

Den lilla nallen sitter och tittar på...

stjärnhimlen och drömmer sig bort.

Och så hjärtan förstås.
Stella älskar sitt lapptäcke. När jag väntade Noel var hon bekymrad över att jag inte sydde något täcke till honom. Jag orkade inte riktigt. Men snäll som hon är sa hon att bebisen kunde få låna hennes.

7 kommentarer:

  1. Hej, Dorran!

    Det där med lapptäcken är verkligen din grej! Vad fint det var! Ett sådant täcke kan ju barnet ha med sig genom livet som ett fint minne av omtanken som den som sydde det visade.

    Lycka till med tvätt-vikningen! Hoppas att det går fort över;)

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Vad snyggt du sytt. En annan får hålla sig till gamla trasor ifall det går åt pipsvängen.

    SvaraRadera
  3. Vilket fint lapptäcke. Vad duktig du är.

    SvaraRadera
  4. Anonym15:43

    Vilket fantastiskt lapptäcke. Det var ju helt underbart att det blev lite av en historia där bland alla lappar och rutor :)

    SvaraRadera
  5. Husmorsskolan: Åh tack! Ja lapptäcken gillar jag att göra men det hade varit skönt att slippa att quilta för jag blir alltid lika nervös då. Jag hoppas att Stella kommer vilja ha täcket till sina barn sen. kram

    Klockarbarn:Pipsvängen går det väl inte.Det är bara att sy samman. Inte så avancerat egentligen.

    Fia: Åh, tack!

    Hemmafrun: Tackar tackar! Ja, jag gillar den drömmande björnen. Jag tänker mig att han drömmer om bebisens liv och hur det ska bli. Jag gillar den tanken.

    SvaraRadera
  6. Vilket fint lapptäcke och vad passande att det blev en Stella som du sydde det till när du gjorde stjärnor på...

    Jag har ett som min mamma sydde till mig min första månad i livet. Det är kul att ha något man sett hela sin uppväxt med sig ut i världen.
    Jag sydde inget till min dotter och det ångrar jag. Stickade henne en filt åtminstone, den är fin också!

    SvaraRadera
  7. Alma: Ja det kändes bra att det var stjärnor på täcket när det var en Stella som kom. Att ha fina minnen från barndomen är viktigt anser jag. Det ska man se till att ge sina barn.

    SvaraRadera