Symötestisdag - adventskalender

I dag är det dags för symöte. Maja visar upp en adventspåse idag och jag hade samma tanke inför den här tisdagen. För ett antal år sedan sydde jag den här adventskalendern till Stella. En present varje söndag. Det är mer lagom tycker jag. Stella älskar den här kalendern och jag tror den representerar jul här hos oss för henne.

Fyra fickor och en krubba. Tanken var att det skulle vara siffror på fickorna men det blev aldrig så av någon anledning som jag glömt nu.


Julkrubban är lite småkomisk tycker jag men jag gillar den ändå. Jag är lite kär i afroängeln.


Vad har ni andra hittat på?

Måndagslistan.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• vi har ett så fint adventigt hem.
• huset inte blåste bort i stormen igår.
• våra barn är underbara även om den ena är lite väl busig.
• det går att plocka mossa fortfarande så jag kan plocka mer till en dörrkrans jag ska ge mig på.
• det finns så många hjälpsamma vänner.

Veckan som kommer är lugn men i helgen då händer det saker nästan varje minut. På fredag kväll ska Stella på kalas och sen ska hon på kalas igen på lördagen. Min mamma kommer hit på lördag och stannar till på söndag då vi ska ha familjekalas för båda barnen. På kvällen på söndag ska vi på adventskonsert. Hur vi ska få ihop allt det där det vet jag inte riktigt än men det brukar ju lösa sig. Förutom en galen helg har jag tänkt mig lussekattsbak och lite dörrkranspyssel. Så det blir ingen sysslolös vecka den här veckan heller.

Hur har ni det?

1:a advent.

En liten undran.

Hur tänkte SVT när de visar "Downton Abbey" och "Proms" samtidigt? Det undrar jag. Mitt svar: de tänkte inte.

Adventstid.

Nu kan julen börja. Huset skiner och pyntet är framme. Vi har städat hela veckan. Lite i taget. Så mycket vi har orkat och haft lust med. Det blir så mycket enklare och roligare när mannen är hemma. Han har gjort det han har klarat av. Ibland kan en sjukskrivning vara en välsignelse för en hemmamamma. Plötsligt städar jag inte själv. Det har varit härligt att ha mannen hemma. Nu luktar hela huset rent och vi kan sätta oss i soffan ikväll och verkligen njuta. Underbart!

Återfunnet!

Min stora påse med te har varit försvunnen. Jag trodde att jag hade letat överallt. Jag har suttit i soffan flera kvällar i rad och längtat efter en kopp te och tänk och tänkt men inte kunnat komma på vart den där dumma påsen råkat hamna. Men så, idag, kom jag på det. Plötsligt mindes jag vart jag hade ställt den tillfälligt. Bakom brödburken. Inknödd.

Nu sitter jag i soffan och dricker massor med te med mängder av levande ljus och njuter av att det är advent i mitt hem. En perfekt fredagskväll.

Julklappar.

Så här såg det ut hemma hos oss för någon vecka sedan. När leksakskatalogen kom. Barnen satt så i säkert en timme och pekade och tjoade över fantastiska leksaker.

När det gäller julklappar så är vi klara med det. Jag har ju som mål varje år att vara klar till den första november för jag tycker om att ha december tom från julklappsstress. I december ska man baka, mysa och pyssla tycker jag. Så barnens hurra-rop över allt fint kanske inte ger så stora resultat i tomtesäcken men jag tror de ska bli nöjda i alla fall.

Biltvätt.

När mamma städar passar Noel på att leka biltvätt. Även han har förstått det här med julstädning helt enkelt. Det är ju klart att även bilarna måste bli fina och rena och skina på jul.

Adventsstädning pågår.

I dag storstädar jag inför advent. På torsdag ska Stella och jag pynta fint vilket jag ser fram emot väldigt mycket. Ska bli underbart att få in julen här hemma och låta stämningen landa.

Jag kryper runt på golvet och torkar lister och så torkar jag av alla fönsterbrädor och allt annat jag kan komma på behöver sig en omgång. Det enda som inte blir gjort den här julen blir alla fönster. Mina armar klarar inte av att putsa fönster och mannens nyopererade mage fixar det inte heller så vi anser oss ursäktade från detta. Det är ju egentligen ingen större idé att putsa fönster ändå när man bor så nära havet som vi gör. En enda liten vindpust och det är ogjort arbete. Näpp, vi struntar i det helt men inget annat kommer undan.

Det är det vi gör denna onsdag.

Symötestisdag - julgranspyssel

I dag är det symöte hos Husmorsskolan. Jag har inte visat upp något på ett tag men nu är jag tillbaka. Inte för att jag har något stort att visa men här är pysslet absolut i full gång. Nu är det dags att sätta gång att sy hjärtan som vi ska ha i granen i år. Det blir handgjorda saker endast i år är tanken. Främst är det för att julgranskulor i granen när man har en bolltokig kille känns inte helt lämpligt men också för att det är så roligt att pyssla.

Jag har inte kommit längre än att tygbitarna är utklippta och spetsen framtagen. Men snart så...

(lite ljus när man ska fotografera hade inte varit dumt)

Sjukhus.

Imorgon kommer mannen hem från sjukhuset. Det ser jag fram emot. Han kommer inte kunna göra speciellt mycket här hemma men det underlättar att bara ha honom här. Det är underligt hur mycket lättare allt är när vi är tillsammans. Att trots att jag är så trött att kroppen skriker så orkar jag lite till för att han är här och finns.

De senaste dagarna har varit psykiskt utmattande. Fram och tillbaka med barn och till sjukhuset och hem och fram och tillbaka med barn igen. Och oron. Oron för om blindtarmen skulle brista den där första natten på sjukhuset och sen få veta att det hade den. Irritationen över att han inte kom till operation i tid trots att han var på sjukhuset och den inte var brusten när han kom in. Operation tolv timmar efter inskrivning. Eftersom blindtarmen brast har det blivit fler dagar på sjukhuset än det hade behövts annars.

Vi har fantastiska läkare i Sverige men tyvärr finns det inte tillräckligt många och de hinner inte med allt som de borde. Det är väldigt synd och det påverkar mig och min familj. Jag gillar inte när det händer. Är det något jag har erfarenhet av så är det sjukvården. Tyvärr. Jag har varit på sjukhus mycket med det ena och det andra. Jag har fått slå mig fram för att få den vård jag behöver. Man behöver vara frisk för att vara sjuk brukar jag säga och det är ledsamt att det ska vara så. Det var flera saker under den här vistelsen som hade kunnat gå annorlunda om inte jag hade varit den som höjde rösten och sa till. Flera gånger. Första dagen vågade jag inte åka därifrån för att jag ville vara säker på att de gjorde det de skulle. Jag var där i nio timmar. Självklart var det främst för att hålla mannen sällskap men också för att se till att han fick den vård han behövde. Tråkigt men sant.

Men nu kommer han hem. Imorgon åker vi och hämtar honom. Det ska bli härligt. Han är bästa mannen i världen och honom har jag helst här hos mig.

Lördagskväll.

Mannen på sjukhus. Dottern leker i sin säng och somnar snart. Sonen vägrar sova och skriker i sin säng men ignoreras av mamman. Mamman sitter i soffan och inväntar "Downton Abbey".

Galen sjukvecka.

Som jag redan har gnällt om en del denna veckan så har vi haft sjukstuga här hemma denna veckan men igår toppade vi veckan kan man säga.

På eftermiddagen igår började vi mer och mer förstå att Mikael inte alls var magsjuk. Smärtan i magen blev bara och värre och den satt inte längre på samma plats. Vi hade väntat på att han skulle börja spy, vilket han alltid gör när han är magsjuk, men det kom aldrig. När han började kvida av smärta och inte längre kunde gå så tog jag tag i saken och ringde farmor och farfar som kom ilande och sen körde vi till akuten. Det var som jag misstänkte: blindtarmen. Han blev förstås inlagt och fick till slut smärtstillande. Massor med morfin som fick honom att bli en riktigt rolig prick men framför allt lugn och smärtfri. Han slängde ur sig en hel del roliga kommentarer och var så där skönt sluddrig och slapp som man blir på morfin. När jag talade om för sköterskan på avdelningen vem jag var så tittar han upp lite lätt och säger:" Ja så heter hon ja. Bra att veta." Med den typen av fina kommentarer fortsatte han.
Jag ringde till avdelningen för en liten stund sedan och det visar sig att han är på operation nu så snart ringer de nog och säger att det är klart. Jag ska lämna ett barn på skolan och ett barn hos farmor och sen blir det att sitta på sjukhus och hålla mannen sällskap.

Hjälpes vilken vecka man kan ha alltså.

Gnäll!

Nu är det andra dagen som alla i familjen utom jag ligger sjuka. Veckans plan var att jag skulle varit barnfri itisdasg men då hade Noel feber. I morgon är det meningen att Noel ska lämnas till farmor och sova över till lördagen. Det kommer inte bli av. Det är så typiskt att när vi för en gångs skull har barnvakt så blir alla sjuka. Det är inte ofta vi har barnvakt. Jag är trött, sur och gnällig. Bara så ni vet.

Avis.

Alltså syateljén i kvällens "Äntligen hemma"! Jag blir tokigt avundsjuk. Går att se här. Det känns som jag behöver lägga mig i soffan och gråta lite nu.

Förkylning.

Så här trött och ynklig har lille Ploppen varit idag. Han har blivit dunderförkyld och det är ju aldrig roligt. Som med alla barn så har han sprungit runt och lekt rätt friskt i alla fall men stundvis har han satt sig i soffan och bara varit för att orken tagit slut. Det har blivit en del Makka Pakka-tittande kan man säga. Nu hoppas jag på att förkylningen inte sitter i allt för länge eftersom det även leder till att han inte äter och för en kille som knappt äter i vanliga fall är det inte bra. Inte bra alls.

Stella gick hem med en kompis efter skolan så hon har haft en väldigt rolig eftermiddag. Hon är väldigt glad över sin dag.

Jag har inte gjort speciellt mycket mer än underhållit Noel och suttit och gosat med honom under vilopauserna.

Så kan en helt vanlig tisdag se ut hemma hos mig.

Längtan och måndagslistan.

Nu längtar jag verkligen efter advent och jul. Jag längtar efter stämningen, allt fint pynt, baket, maten, godiset och allt mys. Framför allt allt mys. Det ska blir härligt att förvandla hemmet till ett julhem med ljusstakar och stjärnor i fönstren. Det lyser upp denna mörka årstid och gör allt behagligt igen. Snart. Väldigt snart.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• magsjukan är över.
• helgen varit så bra.
• vi kommit igång med övervåningen. I helgen ska en vägg upp.
• vi fick bjuda in oss själva på en fantastiskt god middag hos systern igår.
• det snart är dags att hämta Stella från skolan och vi kan mysa massor.
• jag har fina vänner som tänker på mig och skickar mysiga brev till mig.

Ha nu en underbar vecka allihop. Det planerar jag att ha.

Stora planer.

När man är förpassad till sängen för att man inte orkar med något annat så går hjärnan igång på storvarv efter ett tag. Väldigt farligt kan jag säga för det brukar innebära mycket arbete när tankearbetet är klart. Förutom att självklart alla pyntdetaljer för advent och jul vänds och vrids på så har min hjärna börjat fundera på övervåningen igen. Nä, vi verkar aldrig bli klara med övervåningen. Noels rum är bara provisoriskt gjort, arbetsrummet är kaos och halldelen är fortfarande inte målad. Så kan vi inte ha det. Mina ögon får ont varje gång jag är på övervåningen och det är inte skönt. Inte ett dugg.

Noels rum behöver en vägg och det behövs en fin tapet. På tapeten ska det helst vara fina bilar och det ska gå i grönt. Och sängen ska ställas där den egentligen ska stå och då måste skåpet bo på ett annat ställe. Ska skåpet bo på ett annat ställe måste vissa saker i Stellas rum byta plats. Helst skulle jag vilja ha en väggfast bänk-variants-förvarings-sak i Noels rum som just nu finns i mitt huvud och i arbetsrummet vill jag bara helt enkelt ha ordning. Färgen i halldelen har jag fortfarande ingen som helst aning om så det blir antagligen inte målat den här gången heller. Jag som inte brukar ha beslutsångest men vilken färg jag ska ha på övervåningen verkar vara omöjligt att komma fram till. Som ni hör går vilt till i mitt huvud för tillfället.



Det jag kan sammanfatta det hela med är att en viss man snart kommer att ha en hel del att göra och att jag kommer ränna runt och försöka få saker som jag vill. Och en Noel kommer förmodligen få lånas ut till en farmor och en mormor får komma hit och tapetsera. Puh!

Magsjuka.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: jag har järnmage. Jag fixar det mesta. Tills förra året hade jag aldrig varit magsjuk. I onsdags blev jag plötsligt tokillamående. Så där att det inte gick att sitta upp utan jag var tvungen att ligga ihoprullad till en boll. Så höll det på hela kvällen och natten. Bara det, men det räckte gott och väl. Sen började toaspringet. Jag spyr aldrig så ni kan räkna ut själva vad jag gjorde på toaletten. I går var jag helt slut och hemma med en Plopp hela dagen. Tack och lov var han på gott humör och sov när jag ville så jag överlevde. På kvällen lugnade allt ner sig och idag har jag mest varit svag. Det är min variant av magsjuka kan man säga. Nu hoppas vi att ingen annan blir sjuk. Snälla, snälla låt oss slippa magsjuka som går runt runt runt!

Komatrött.

Söndag och sista dagen på lovveckan och jag är helt slut. Det finns inte en gnutta med energi kvar i kroppen så jag har legat i sängen hela förmiddagen. Nu kommer snart familjen hem från kyrkan och då ska vi bege oss på middag till svärföräldrarna. Jag såg till att mannen bjöd in oss för här hemma finns ingen middag att få idag. Jag tar med mig efterrätt i alla fall. Det är ju snällt.

När Noel är väldigt trött ser han ut ungefär så här. Detta är från dagen när vi var på Plikta och lekte och han inte sov middag.


Och när Stella är lite övertrött kan hon få för sig att vara modell för en liten stund.


Bilder på mig när jag är komatrött får ni inga. Sådeså.

Kalas för en sjuåring.

Om två veckor fyller min tjej sju år men vi har haft kalaset för kompisarna idag. Jag tycker att det blir så mycket kring födelsedagen så det känns bra att sprida ut det lite.

Så vid fyratiden dundrade in nio fina kompisar klädda i pyjamas redo för pyjamasparty och filmmys.

Vi började med lite mat. Man måste faktiskt äta lite riktigt mat innan man fyller magen med godsaker. Det blev en ugglemacka till var och en.

Sen öppnades det presenter. Många fina saker blev det och Stella är jätteglad för allt hon fick.

Alla barnen satte sig tillrätta för att titta på Trassel. Till filmen fick de chips och marängsviss.

Kalaset avslutades med dansstop där alla blev utsedda till vinnare och fick varsin medalj i form av en tablettask att hänga runt halsen och ett suddgum som såg ut som en katt.

Barnen gick härifrån trötta men glada.

Slapp och Halloween.

Idag slappar vi. Det behöver vi efter en massa lek och kul de senaste dagarna. Jag lallar mest runt och tittar på allt som behöver göras. Stella tittar på Mary Poppins och för tillfället sover Noel.

Ikväll ska vi på Halloweenfest. Den årliga. Vi ska göra minipizzor som vi ska ta med oss till den fantastiska buffén som jag just nu längtar galet mycket efter. Mums vad det ska bli gott!

Eftermiddagslek.

Då bär det av till ikea. Fyra mammor och en hel drös med barn.

Grå lovtorsdag.

I dag är det en väldigt grå dag och dessutom är Noel väldigt gnällig. Det betyder att vi måste ut ur huset annars blir det illa. Frågan är bara vad vi ska hitta på? I det här gråa är det svårt att vara påhittig. Antagligen blir det lek på ikea för något annat kan jag inte komma på just nu.

Plikta.

I dag tar vi en tur till Plikta. En underbar plats för barn i Slottsskogen. En gigantisk lekplats med allt roligt man kan tänka sig. De har byggt om den hela sommaren och nu har de äntligen öppnat den igen. Lagom till det värsta höstrusket. Jepp, man undrar hur de tänkte men nu är det öppet i alla fall och vi ska dit för första gången. Vädret är så där riktigt fulhöstigt. Det blir nog härligt det här.

Trunk-and-Treat.

Igår på kvällen bar det av på Halloweenfirande på kyrkans parkering. Alla som ville kom dit med sin bil med dekorerat bagageutrymme och massor med godis. Barnen fick gå från bil till bil och fråga efter bus eller godis. Det blev väldigt lyckat. Jag tror vi räknade till 25 bilar och omkring 60 personer. Barnen var hur lyckliga som helst och vi vuxna gladdes av varandras sällskap. De flesta foton jag fick till är från inomhus. När vi var ute stod jag vid bilen och delade ut godis och Mikael gick runt med vår lilla pumpa från bil till bil.

En liten pumpa och en
skrämmande häxa.

Vårt bagageutrymme.

Stella med kompisen Sonic.

En häxa igen.

Lilla pumpan igen.

En pumpa i mörkret.

Onödigt vetande.

Kom och tänka på det här med tid för en stund sedan när jag läste på en av mina dagliga bloggar. Min tekopp visar sin fina nyinköpta väckarklocka. Jag skulle kunna tänka mig att ha en sådan men bara som prydnad för klocka är inget jag behöver. Det är nämligen så att jag i stort sett inte använder klocka alls. Jag behöver inte ställa larm för att vakna i rätt tid på morgonen. Jag vaknar den tid jag har bestämt. Är det något riktigt viktigt jag ska iväg på så fuskar jag med larm men det är sällan. Jag har inte haft klocka på armen sedan 1998. Det är obekvämt och vad ska jag med den till när jag nästan alltid har rätt om vilket tid det är ändå. Jag är väldigt sällan försenad någonstans. Visst har vi klockor hemma det måste man ju ha hur ska annars de andra i familjen veta vad klockan är?

Lovmåndag och måndagslista

I dag är första dagen på lovet. Stella är hemma och roar oss. I dag är det en lugn dag som gäller. Det är så vi gör på lediga måndagar. Men ikväll händer det grejer. Då ska vi iväg på Halloweenfirande. Vi ska på något som vi kallar för Trunk-and-Treat. Alla kommer dit med sina bilar som de förhoppningsvis dekorerat bagageutrymmet på och så ställer vi upp bilarna på parkeringen och så får barnen gå från bil till bil och fråga "bus eller godis". Det ska blir riktigt roligt tycker vi. Stella längtar väldigt mycket. Noel är väldigt förtjust i sin pumpa som han ska ha på sig. Helst vill han ha den utan kudden som ska vara i så att det faktiskt ser ut som en pumpa så han springer helt enkelt runt här hemma i en pumpa-klänning. Han är jättesöt.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• det är lov och vi kan vara hemma tillsammans och mysa hela dagarna.
• jag har en så fantastisk man. Vi firade bröllopsdag i lördags. Det var trevligt.
• jag har så fina barn.
• jag var iväg på en underbart trevlig tjejkväll i fredags.
  
• jag hittade fina trikåtyger på tygmässan i lördags och för att jag inte gjorde slut på en massa pengar.
  

Halloween.

Jag syr en pumpa till Noel som han ska ha på sig imorgon på Halloween-firandet. Det är ju faktiskt så att Halloween är imorgon och ingen annan dag.

Varning för fara.

I dag bär det av på tygmässa. Hur roligt som helst och väldigt väldigt farligt.

Uppiggande.

När det gråa hotar med att tränga in måste man se till att hitta de där solglimtarna i tillvaron. I bland får man leta med ljus och lykta men idag var det enkelt. Jag radade helt enkelt upp lite gott på ett fat och tada så kändes allt soligt och glatt. Tänka sig.

Om att behöva andas i fyrkanter.

I dag öppnade det en ny affär i shoppingcentret här där vi bor så jag tänkte att vi skulle ta oss en tur dit och titta lite. Noel och jag åkte för att hämta Stella på skolan och sen åkte vi till torget. Jag hade sett i reklambladet att de skulle ha små söta hinkar som barnen kan samla sitt godis i på Halloween och så hade de en stor pumpa-lykta som verkade kul. Detta skulle jag ha tänkte jag. Två saker. Jag vet att när jag ska in i en affär med Noel så har jag max tre minuter på mig, ibland två, innan han ska ut ur vagnen och börja plocka ner saker från hyllorna. Han är verkligen omöjlig att ha med sig in i en affär. Omöjlig.

Första minuter gick superbra. Jag hittade hinkarna och jag hittade lyktan. Finfina. Och så hittade jag även lite ansiktssmink som kanske kan komma väl till pass. Och så hittade jag chokladgodis som var inpackade i folie som såg ut som läskiga ögon. Bra att ha tänkte jag. Okej, till kassan för att betala. Vad händer då? Jo Noel ser en hylla med BILAR. BILAR! Alltså ni förstår kanske vad detta innebär. Jepp, precis. Han ska ut ur vagnen. Han reser sig så att vagnen nästan välter och slänger sig ur. Jag hann fånga honom innan han slog i golvet. Och så fram till hyllan. På två eller kanske tre sekunder har han plockat ner fem bilar från hyllan och är helt lyrisk. Mamman skannar snabbt hyllkanten för att se om det finns en räddning ur detta. Kön är milslång. Detta kommer att ta tid. Turligt nog finns där en liten minimotorcykel för bara 20 kr. Den ger jag honom och plockar i de andra bilarna i hyllan igen. Fantastiskt nog nöjer Noel sig med detta och sätter sig snällt i vagnen igen. Jag plogar mig fram till kassan. Det gick snabbare än vad jag trodde. I samma sekund som jag har betalat klart och ska bege mig ut ser jag motorcykeln i handen på en lycklig liten kille. Glömde visst betala den så jag vänder mig tillbaka till kassan och i samma ögonblick som jag gör detta blir det helt svart i affären och två sekunder efter det dör kassan. Där står jag med en pojke i vagnen som är på väg ur igen och inser att här kan jag bli stående. Och det blev jag. Det som räddade situationen var en mycket tålmodig storasyster som jagade runt busungen i affären medan jag stod och stampade vid kassan. Motorcykeln blev betalt och vi kom ur affären. Noel travar lyckligt på med sin motorcykel i handen och mamman försöker få luft i sina lungor och andas i fyrkanter (andas i fyrkanter gör man när man får panikångest och måste få luft igen. På så sätt fokuserar man på fyrkanten istället för paniken).

När mamman lugnat sig promenerade vi genom hela shoppingcentret bort till bilen. Jag överlevde, men med nöd och näppe. Detta är anledningen till att jag aldrig (nästan) går med Noel i affärer eller går på restaurang/café med honom. Han är tokig.

När sommaren klamrar sig fast.

En ensam klematisblomma bland allt det vissna och bruna i min trädgård stoltserar med sin skönhet. Den sträcker sig upp för att få lite av de få solstrålar som tränger sig fram genom den grå dimman som täcker vår lilla värld just nu. Den känner sig som en färgklick i allt det dassiga men får nog allt kämpa mot trädens färgsprakande löv. Men från sin plats kan den inte se de orange och röda färgerna och är därför ensam med sin prakt. Den tänker att här tänker jag vara en stund till innan det kalla vädret och vintern tar över. Njut av mig nu medan ni kan för jag försvinner snart.

Så är det. Nu börjar den så kallade fulhösten. Den jag bävar inför varje år som gör mig så trött. Det underliga i år är att jag inte riktigt känner så. Inte än i alla fall. Oktober har varit helt okej när väl borrelian släppte sitt grepp. Kanske är det just därför det har känts bra för i jämförelse med att ha borrelia så känner jag mig piggare än någonsin. November närmar sig som enligt mig är den värsta månaden på året men i år känner jag att min längtan till julen är så stor och jag har massor med pysselplaner så jag har en känsla av att november kommer flyga förbi innan jag ens hunnit blinka. Novembers första vecka kommer gå fort eftersom det är höstlovsveckan och då är Stella hemma och vi hittar på kul saker och resten av tiden ska jag sy, sy och åter sy. I år ska granen nämligen prydas av egensydda hjärtan eftersom vi har en stark känsla av att alla dessa bollar inte kommer få vara i fred i granen av en viss liten kille. Kläder till barnen ska sys också. Jag ser faktiskt fram emot november så för min del är det helt okej att oktober närmar sig sitt slut. I är tänker jag njuta av november. Jag tänker njuta av varje dag som inte är som om nordanvinden blåst in och snön täcker marken. Sån är jag.

Adventstankar.

Här sitter jag vid min dator och ett enormt sug för att pynta advent kom över mig så nu sitter jag här och planerar vad jag ska ställa olika saker. Och självklart är jag inne och tittar på fina saker som jag tycker att jag behöver köpa men inte kommer att köpa för att jag egentligen har så det räcker. Men den stora frågan är om man verkligen kan ha tillräckligt med advents - och julpynt. Jag tror inte riktigt det.

Det är stora frågor i rörelse här nu. Ska jag ha röda adventsljusstakar i fönstret i köket? Ska jag byta gardiner i köksfönstret eller vill jag ha kvar mina fina kökshandduksgardiner? Vad ska jag ha för gardiner i vardagsrummet? Hur mycket pynt är för mycket pynt? Varför kan jag inte få pynta redan nu? Och alla dessa tankar om vad vi ska baka för gott till adventsfikorna och till julafton. För att inte prata om all god mat som ska lagas.

Man kan alltså konstatera att nu har julen nått vårt hem. Jag är igång.

Grått ute. Solsken inne.

Så igår var det solsken ute och städning inne. I dag är det verkligen inte solsken ute utan helt grått och regnigt. Vad gör man då? Jo man får helt enkelt försöka skapa solsken inne. Hur jag ska göra det har jag ännu inte riktigt kommit på men jag tror att bullbak ingår i det hela. Noel har i alla fall varit ett solsken hela morgonen. Han är fullt sysselsatt med att leka med sina bilar vilket gör en mamma glad och det är ju bra om man ska skapa solsken här hemma. Städning skapar ju solsken tycker jag för när det är klart är det så härligt att gå runt och se hur fint mitt hem är. Jag städade ju igår men jag kan ju inte påstå att det blev så mycket gjort så det kan ju vara ett av dagens sätt att skapa solsken inne. Jag funderar även på att sy vidare på min kjol om tillfälle ges för att sy gör mig alltid glad och det är ju bra. Ikväll kanske jag åker iväg till kompisar för en Grey's kväll och det skapar absolut solsken.

Så solsken inne idag helt enkelt. Häng på!

Solsken ute. Städning inne.

Jag tar nog och städar lite. Skulle egentligen helst gå ut i det fina vädret men har ingen lust att sitta på en lekplats ensam igen. Det har jag redan gjort en lång stund idag. Så jag städar och utomhus skiner solen.

Måndagslistan.

Två favoriter: skinka och smör.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• det har varit en lugn helg.
• fredagskvällen blev till en sleep-over. Katrin och jag ritade mönster långt in på natten och sen sov vi länge på morgonen. Det var väldigt trevligt.
• hela familjen kommit ut på flera sköna höstpromenader.
• listan på saker att pyssla till jul börjar se ut som en lagom och bra lista.
• Stella engagerar sig så mycket för vårt julklappsprojekt. Vi ska skicka paket med mat och saker till familjer i Lettland i år.
• min man gjorde en så bra presentation på sitt jobb. Han var så nervös innan men gjorde det bra. Duktiga han!
• livet är bra trots att det är höst

Hur veckan ser ut vet jag inte så noga. Imorgon ska jag på läkarbesök och på fredag ska jag på tjejkväll. Det är det som är spikat redan nu. Jag hoppas att solen ska skina på dagarna så att jag har energi att sy och greja här hemma. Just nu i mitt huvud handlar det mest om vad jag ska sy för Halloweendräkt till Noel. Några idéer har jag men jag har inte bestämt mig ännu. Men vänta, jag ska ju på tygmässa på lördag! Det ser jag verkligen fram emot.

Jag önskar er alla en skön vecka!

Grått väder.

Vilket otroligt tråkigt väder vi har idag. Gråmulet och småregn. Den typen av väder som gör att man helst skulle vilja ligga nerbäddad i sin säng med en bra bok men det har vi inte riktigt tid med.

Mannen har varit ute och grejat lite till i trädgården och rensat i garaget. Nu är han på återvinningscentralen och slänger. Antagligen är resten av Göteborg också där. Stella och Noel sitter vid datorn och tittar på Meckar Micke. Noel har gått runt och tjatat hela dagen och först nu kom vi på att man ju kan se det på datorn. Stella är en snäll storasyster och håller honom sällskap. Jag har sytt två mössor av molntyg, sopat entrén och ska snart börja laga middag.

I kväll får det bli mys i soffan med en film och godis tror jag.

Tjejis.

Snart kommer en av mina "allra käraste vänner" hit. Vi ska titta i sömnadstidningar och rita av mönster. Här ska sys julklappar till alla barn vi känner. Typ. Ja och så blir det säkert en hel del prat och fniss. Kuuuuul!

Möss-slagsmål

Jag har inte hunnit med något intelligent inlägg idag för jag har slagits med något så enkelt som en mössa. Den vill INTE bli som jag vill. Jag blir galen!

Lycka är...

...när min svärmor rensar lådor från vinden och hittar denna skatt. En Damernas värld från 1950. I den finns fantastiska bilder, underbar reklam, en berättelse av Astrid Lindgren och en massa annat spännande.

Fina kläder att trivas i.


Och den underbara reklamen. I detta fall för vaxduk.

Middag.

Fiskpudding
Potatis
Ärtor
Creme Fraichesås med dill, citronsyra och fiskbuljong
och kladdkaka med marshmallows

En onsdag.

I dag kör vi vara hemma från skolan och vara sjuk och ligga och titta på tv hela dagen. Stella känner sig snurrig och har magont så hon får vila hur mycket hon vill. Jag städar mest för det behövs och just nu ligger Noel i sin säng och väldigt arg för att han måste sova. Stella planerar att baka kladdkaka senare idag. Vi får se hur det blir med det. Jag tänker i alla fall laga fiskpudding till middag. Det var länge sedan och det tycker vi alla om. Om jag känner mig duktig tänker jag sortera ut kläder ur Noels skåp som är för små för honom. Tvättstugan har jag redan skurat så det är det som återstår därinne. Kanske gör jag lite mer äppelmos men det tror jag inte jag kommer orka faktiskt.

Så är vår onsdag. Hemmadag.

Syföreningens auktion till förmån för ROSA BANDET.

Idag påbörjar vi auktionen till förmån för ROSA BANDET. Alla har möjlighet att buda på det som vi i syföreningen lägger upp på våra bloggar och den som vinner auktionen på respektive blogg betalar sedan in pengarna på Syföreningens insamlingssida. Auktionen är öppen till fredagen den 21 oktober kl 24.00.

Jag har en spetshjärta att erbjuda. Det var det jag kom att tänka på när jag läste om auktionen första gången. Mitt hjärta går ut till alla som drabbas av bröstcancer. Det är så ledsamt att kvinnor världen över ska drabbas av en så svår sjukdom. En sjukdom som inte bara är fysisk utan även påverkar kvinnans identitet och uppfattning om sig själv på grund av den operation som ofta blir nödvändig. Detta är mitt lilla sätt att bidra.

Lägsta utropspris: 50 kr
Storlek: Sisådär 13x14 cm
Frakten betalas av mig.



Här hittar du bidrag från de andra i Husmorsskolans nya syförening.

Hemmamamma, sömn och måndagslistan.

Jag är beroende av sömn. Jag vet, det är vi alla men jag är ganska speciell med det här med sömnen. Jag behöver min nattsömn som helst ska uppgå till åtta timmar och gärna mer om möjligt (vilket det aldrig är). Om jag får sova mina timmar på natten så måste jag ändå sova på dagen. Det spelar verkligen ingen roll om jag lägger mig tidigt och sen sover tio timmar. Vid 11-tiden är jag så trött att jag inte kan tänka längre. Jag har försökt allt möjligt för att kunna vara vaken hela dagen men det är verkligen inte lätt. Visst jag klarar det någon gång ibland men oftast inte. När då Noel inte sover på nätterna vilket han ju i stort sett aldrig gjort sedan han föddes så blir det lite lätt katastrof. Lägg nu till att han det senaste dessutom vägrar sova på dagen. Hur kan han klara sig på sex timmars sömn? Han är ju inte ens två. Jag förstår verkligen inte. I natt var han vaken i nästan tre timmar. Från 03.30 och framåt och nu har han totalvägrat att sova sin dagslur. Vad innebär det? Jo, att jag är dundertrött.

Jepp, det är livet med barn. Det som jag valt för att jag vill ha det så men det betyder inte att man inte gnäller ibland och tycker att det här med barn känns helt omöjligt. Mina barn är de bästa i världen och det att jag är hemma med dem gör mig lycklig. Barnen är glada och nöjda och vi får alla ut bra saker av det här arrangemanget. Jag är hemma för att vi har möjlighet att göra så och att jag sen jag var yngre än vad jag är nu hade den önskan att kunna vara hemma med mina barn och uppleva deras alla stunder. Visst, jag gör mitt och städar och grejar och blir arg på dem och har inte alltid koll på varje utvecklingssteg men vem har det. Vi går på promenader, leker på lekplatsen, åker och leker med kompisar, pysslar och gör sånt där man gör tillsammans. Det är roligt. Framöver kommer jag att börja jobba igen. Då hoppas jag hitta ett arbete som jag kommer trivas med och som inte dränerar mig på all energi jag har som mitt förra gjorde. Livet är kort säger många men inte så kort att man inte kan hinna uppfylla sina drömmar. Drömmar som att vara hemma med barnen när de är små och hitta det där fantastiska jobbet. Ja och huset på landet och den fina trädgården men det är en helt annan historia.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• min underbare man höstfixade trädgården. Fick undan alla trädgårdsmöbler och så.
• jag hittade en bild på en fantastisk kjol i en Burdatidning, som jag nu måste sy (kjolen, inte tidningen).
• lille Noel är frisk igen.
• jag idag ska få hem min fina tjej efter en vecka utan henne. Det blev lite längre eftersom Noel blev så sjuk. Har saknat henne massor.
• min familj är så underbar. Detta trots små barn som vägrar sova.
• vädret är så där höstigt fint.
  

På promenad med en sjuk Plopp.

Dagen efter spynatten var det en strålande höstdag så vi gick ut på en promenad. Ploppen satt i vagnen vilket är väldigt ovanligt nuförtiden. Han orkade inte gå men tyckte om att titta på allt vi passerade.


Vackra röda löv.


Röda lysande bär.


En gammal ihålig trädstam.

Kon räcker ut tungan åt oss. Oförskämt!

Beslut. Beslut.

Alltså jag är ingen rolig bloggare för tillfället. Jag har en hel del inlägg i mitt huvud som jag vill skriva men jag hinner inte riktigt med. Varför? Jo, för jag syr och sprättar mest hela tiden och när jag inte gör det så ritar jag mönster. Just nu ritar jag mönster på en kjol som ska bli mitt nästa projekt men det är en vinkel som jag inte kan komma på hur jag ska räkna ut och jag håller på att bli tokig. Och så ska jag bestämma mig för hur lång den ska vara. Knälång eller hellång? Den är i åtta våder så alltså ganska klockad. En annan fråga är om jag ska sy en väst också. Kanske i samma tyg som kjolen. Passar jag i väst nuförtiden eller var det bara på den smala tiden? Och egentligen kanske jag vill ha en väst i svart päls. Ja ni hör ju hur jobbigt jag har det.

Sjukstuga.

Idag håller vi oss hemma. Pappan är hemma också. Igår när jag hämtade lille Noel hos sin farmor, som han tillbringade eftermiddagen med, hade han över 39 graders feber. Det var en ynklig liten kille. Han somnade i soffan vilket verkligen inte är något han gör. Så låg han senast när han en minibebis. Vällingen vägrade han röra. Under natten började han spy. Usch usch! Vi hoppas på att det hade med den höga febern att göra men förstår ju att det antagligen är magsjuka. Jag avskyr magsjuka.

Eftersom vi inte kan träffa folk går vi här hemma med lite lätt ångest och väntar. Medan vi väntar har pappan städat lite ute i trädgården och på altanen. Jag syr. Fast mest sprättar jag. Jag får inte till det som jag vill så jag gör om och gör rätt om och om igen. Men till slut ska det väl bli bra tror jag. Blir det som jag vill så kommer det bli en riktigt fin klänning. Ja för någon tunika känns det inte som längre. Det är lite det roliga med att sy. Det blir inte alltid det man har tänkt sig men det betyder inte att det är fel.

Håll nu tummarna där ute för att inte resten av familjen blir sjuka. Jag har faktiskt ingen större lust med det.

En ynklig liten Noel

Symötestisdag - kjol och tunika.

Hej hej på er alla handarbetsglada. För första gången på länge har jag faktiskt något att visa upp. I lördags fyllde min systerdotter två år så då behövdes det en födelsedagspresent förstås. Jag sydde en liten kjol i det fantastiska uggletyget och en liten sak till som jag inte kan visa här riktigt än.

Det går framåt på sömnadskursen. Efter flera omgångar av mönsterritande har jag äntligen klippt ut delarna och börjat sy. Jag är inte riktigt nöjd med resultatet så här ska sprättas och sys om men så är det ju när man syr kläder. Jag hoppas på att kunna börja med ett nytt plagg nästa vecka. Kan inte bestämma mig om det ska bli en kjol eller en väst i svart päls. Vi får se.

Lite allt möjligt och måndagslistan.

Godmorgon på er allihop. Här är vädret grått och regnigt vilket ju lätt kan medföra att man känner sig lite seg och trött men faktiskt inte jag. Jag vaknade pigg och redo för dagen. Vilken skön känsla. Det har jag inte varit bortskämd med det senaste. Stella är ivägskickad till skolan och Noel sover fortfarande vilket är väldigt ovanligt. Eftersom han sover länge så planerar jag ett besök på Öppna Förskolan. Det var länge sedan vi var där. Med Stella var jag där var och varannan dag men med Noels sovtider har det aldrig riktigt passat men det idag funkar det och vi kommer till och med kunna vara med på sångstunden. Tjoho!

I veckan planerar jag inga stora saker. Jag måste försöka att inte ta ut mig det första jag gör för även om jag känner energi så är det så lätt att jag tar ut mig och blir dålig igen. Lite städning i tvättstugan ska jag få gjort, gå på kursen ikväll och vi ska plocka äpplen och komma igång med att göra äppelmos och annat gott. Med andra ord inga stora saker men inte sysslolös.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• jag känner mig mycket bättre och piggare.
• det varit en så trevlig helg med kalas och middagsgäster.
• det inte bara varit tråkväder utan lite sol också.
• barnen är så söta, goa och glada, för det mesta.
• Stella fick sova över hos sin favoritkompis.
• i stort sett alla födelsedagspresenter och julklappar till barnen är inköpta.

Jag gillar måndagslistan. Det är så bra att påminnas om allt som är bra. Det är så lätt att fastna i allt det tråkiga och gråa.

Ha nu en underbar vecka. Jag önskar er alla lite solsken.

Lördag.

Idag syr jag! I eftermiddag ska vi på tvåårskalas.

När det har vänt och känslan av att vara omringad av kärlek.

Det går inte att undgå när det vänder. Plötsligt vaknar jag utan huvudvärk, ögonen går att öppna utan att det känns som de innehåller ett helt grustag och det första jag tänker är inte "när får jag lägga mig igen?". Detta betyder inte att jag har all ork i världen men jag orkar vara uppe och göra saker och jag kan ta mig hemifrån i många timmar utan att känna att jag ska svimma mest hela tiden.

Under de här veckorna av förlamande trötthet då jag helt ärligt trott att jag kanske inte blir frisk igen har jag känt mig omringad av fantastiska människor. Vänner som ringer och frågar hur det är med mig, vänner som skäller på mig när jag försökt mig på att göra något som jag inte borde, vänner som kommit hit och hjälpt mig med barnen och min fantastiska mamma som bott här och tagit hand om hushållet och barnen i flera dagar. Men framför allt en gigantisk eloge till min käre man. Han har dragit hela lasset i över en månad samtidigt som han har skött sitt jobb. Att inte behöva känna maktlösheten i att inte orka ta hand om barnen har varit befriande och det är tack vare det som jag känner mig pigg nu. Ja och antibiotikan. Jag har verkligen varit omringad av kärlek och änglar.



Igår låg det ett brev i min brevlåda. Ett riktigt brev. Det är verkligen inte ofta man får brev men det är ju så fantastiskt roligt när man får det. I kuvertet låg det ett krya på dig kort och jag måste säga att jag blev otroligt förvånad och oerhört glad. Lite chockad nästan. Det finns så många fina människor därute som bryr sig. Människor som inte alls behöver tänka på mig. Kortet var från fina fina Lotta. Hon som skriver den fantastiska bloggen "Min plats i solen". Denna kärleksfulla och fina kvinna tänkte på mig.

Det har vänt och jag är på väg tillbaka. Det har jag idag firat med att kånka ut bäddmadrassen på balkongen och piskat den. Det ska bli härligt att lägga sig i en skön ren säng ikväll. Livet är bra underbart!

Rosa bandet!

Som medlem i "Husmorsskolans nya syförening" har jag tänkt vara med i en auktion för att samla in pengar till bröstcancerfonden. Oktober månad är ju känd för att vara den rosa månaden då det säljs rosa band överallt. Så även i år. Vad jag ska delta med har jag ingen aning om än. Häng med du också tycker jag. Gå in här och läs mer om det.

För att komma till insamlingen klicka här. Auktionen börjar den 18 oktober så se till att besöka oss som är med i insamlingen då.

Höstpyssel med Stella.

Häromdagen kom Stella inspringande med en påse med ekollon och höstlöv. Dessa skulle det pysslas med men jag kunde inte komma på vart jag hade lagt limpistolen. Idag kom den fram och dessa fantastiska alster blev det:

En hösttavla:

En gubbe med röd näsa på en flotte:

Och kompisarna kepsgubben, drottningen och vännen:

När man inte kan själv kommer andra och fixar.

I dag är mannen hemma från jobbet och tar hand om mig. Eller kanske inte så mycket om mig utan barnen. I morgon kommer min mamma som har tagit semester resten av veckan för att vara hos oss. Det är kärlek det. Hon ska vara här och leka med barnen och hjälpa till så att jag kan få vila bort all sjuka. Hon säger även att hon ska "fixa" mig med en massa vitaminer. Jag har ingen aning vad det betyder men det lär jag nog bli varse om snart.

Bröllop hela dagen.

Idag vaknade jag utan huvudvärk för första gången på jag vet inte hur länge. Helt underbart. Kanske håller det på och vänder och jag snart kommer vara mer mig själv. Inte så här som nu som inte registrerar vad som händer omkring mig. Inte ens när Noel häller ut hela sitt glas med saft precis bredvid mig bara för att han kan och det är roligt. Det känns som det betyder att jag kan orka ta mig iväg på bröllop. Visst jag är avgrundstrött, har svårt att uppfatta saker och tycker inte om när det är ljust men det är faktiskt banalt i jämförelse med huvudvärken.

Så fina klänningen jag är redo för fest!